Under de senaste decennierna har Sverige tagit politiska och militära steg som enligt min uppfattning kraftigt påverkat vår suveränitet, vår neutralitet och vår demokratiska självbild. Många av dessa vägval har genomförts utan bred folklig förankring, utan öppen debatt och utan att något tydligt ansvar utkrävts i efterhand. Den här texten analyserar vad som har skett – ur mitt perspektiv – och ställer en fråga som borde vara självklar i varje demokrati: Vad skulle en lojal regering ha gjort istället?
Sverige var tidigare känt för sin alliansfrihet och diplomatiska balans. Men i mina ögon förändrades detta snabbt. Vi gick med i NATO utan folkomröstning. Vi tecknade DCA-avtalet med USA, vilket innebär att amerikanska styrkor får förhandslagra materiel och upprätta militära anläggningar på svensk mark med eget rättssystem. Vi har levererat flera stödpaket med vapen till Ukraina – till ett värde av tiotals miljarder kronor – utan någon fullständig offentlig uppföljning om hur dessa används. Åklagarmyndigheten avslutade utredningen om Nord Stream-sabotaget, trots att det rörde svensk säkerhet och kritisk infrastruktur. Vi deltog i NATO:s operation mot Libyen 2011, som jag menar bidrog till ett regimskifte och till att landet kollapsade. Och vi har låtit Estoniakatastrofen förbli ett nationellt trauma som aldrig hanterats i öppenhet – trots att nya fynd har väckt frågor.
Det här är, enligt mig, inte enskilda misstag. Det är mönster.
Ett alternativt ledarskap
En regering som jag skulle kalla lojal hade kunnat agera på ett annat sätt. Man kunde ha genomfört en folkomröstning om NATO-medlemskapet. Man kunde ha valt att inte teckna ett avtal som upplåter svensk mark till en annan stats väpnade styrkor under egen rättslig jurisdiktion. Man kunde ha stått fast vid en utrikespolitik byggd på alliansfrihet och diplomati. Man kunde ha valt att bistå Ukraina humanitärt men inte militärt, och därmed inta en medlarroll snarare än en part i konflikten. Man kunde ha fortsatt Nord Stream-utredningen i full offentlighet, oavsett vart spåren ledde. Man kunde ha öppnat upp Estoniaprocessen och låtit ny information granskas seriöst. Och man kunde ha valt att inte medverka i flyganfallen mot Libyen, som enligt flera granskningar ledde till humanitär och politisk kollaps.
Om Sverige valt en annan väg
Föreställ dig ett Sverige som förblivit neutralt och självständigt. Ett Sverige som inte varit del av stormaktsblock, utan istället stått som en balanserande röst i en polariserad värld. Utan NATO och DCA hade svensk lag gällt i varje kvadratmeter av landet. Utan vapenexport hade vi kunnat förbli trovärdiga som fredsmäklare. Om Nord Stream-utredningen förts i full transparens hade vi bevarat tilliten till vårt rättssystem och signalerat integritet mot alla aktörer. Om Estonia hanterats med öppenhet hade staten visat mod och respekt för offren. Och om vi inte deltagit i Libyeninsatsen hade vi inte medverkat till att ett land slets sönder utan plan för återuppbyggnad.
Sverige hade inte varit felfritt – men mer självständigt. Vår internationella position kanske varit mindre "strategisk", men mer respekterad. Vi hade haft färre militära beroenden, färre fiender, men troligen också större förtroende hos det egna folket.
Motståndets ryggrad
Mitt i det jag ser som ett svek från det politiska ledarskapet finns individer som påminner oss om vad lojalitet innebär. Jag tänker till exempel på Luis Diaz – en vanlig svensk som tryckte upp en Enade Sverige-tröja på eget initiativ och ställde sig utanför köpcentret i Stenungsund för att stå upp för det han tror på. Ingen PR-byrå. Inget partistöd. Bara initiativ, mod och lojalitet.
Jag ställer frågan till dig som läser: När kände du senast att ett regeringsbeslut togs för ditt bästa? Känns Sverige mer självständigt idag än för 20 år sedan? Vad betyder lojalitet för dig – och vem visar den i praktiken?
För mig handlar lojalitet inte om underkastelse. En lojal regering är inte en lydig regering. Den har mod att säga nej. Den tjänar sitt folk – inte stormakter. Den lyder endast det mandat den fått av sina egna medborgare.
Därför finns Enade Sverige. Därför skriver jag. Och därför hoppas jag att du står upp – inte för min skull, utan för Sveriges.
Vi har ett land att rädda.
2025-07-06 // Bo Jonsson för Enade Sverige
Källförteckning:
Försvarsavtal med USA (DCA), Regeringen.se:
https://www.regeringen.se/regeringens-politik/militart-forsvar/avtal-om-forsvarssamarbete-med-usa-dcaVapenstöd till Ukraina, Regeringen.se:
https://www.regeringen.se/regeringens-politik/sveriges-stod-till-ukraina/militart-stod-till-ukrainaNord Stream-utredningen, The Guardian, 7 feb 2024:
https://www.theguardian.com/business/2024/feb/07/sweden-drop-inquiry-nord-stream-pipeline-explosionsSveriges deltagande i Libyeninsatsen 2011, Riksdagen:
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/betankande/svenskt-deltagande-i-den-internationella-militara_gy01uföu3Estoniafakta – oberoende granskning av haveriutredningen:
https://estonia.shk.se
Som jag tidigare kommenterat så har mitt fokus legat geopolitiskt, följde Libyen katastrofen tillsammans med min mor 2011. Det var ett av många uppvaknanden rapporteringen liknande den vi ser gentemot Ryssland & Ukraina i dagsläget, något jag inte hade gjort var läst riksdagsdebatten... Den läste jag först idag, 14 år efter en av min tids största huminatära katastrofer, tänker yttra mig med liknande ord våra representanter yttrade då:
Vi har inte bara en skyldighet utan en plikt att skydda civil befolkningar, beslutet som togs då sträckte sig över 3 månader - det påpekades att ett nytt beslut kommer behöva tas baserat på hur förutsättningarna för den civila befolkningen förändras.
Nu har jag en fråga, Libyen är idag ett land med öppen slavhandel, det är ett land som tillåtits förfalla, ett folk som fråntagits all möjlighet att kämpa för sina rättigheter; då våra politiker är tysta, var detta deras mål med den militära insats de godkände? Är detta vad det innebär för våra representanter att skydda & stödja den civila befolkningen?
Tackar för texten, det är viktigt att reflektera över det som varit. Det händer så otroligt mycket att forna brott lätt glöms bort.