Vad jag fick – och inte fick – när jag begärde ut mig själv från Säpo
Vad Säkerhetspolisen valde att inte säga, säger mer än tusen ord.
Av ren nyfikenhet – och med stöd av offentlighetsprincipen – begärde jag ut vad Säkerhetspolisen eventuellt registrerat om mig. Jag ville veta om det faktum att jag – öppet, ärligt och konsekvent – ifrågasätter maktens utveckling i Sverige lett till att jag klassats som ett säkerhetshot. Svaret kom. Det var kortfattat. Jag finns med i deras register.
Det enda konkreta som framgick i utdraget var att Säkerhetspolisen gjort en slagning på mig inför min ansökan till specialistutbildning som jägarsoldat – något som låg mer än tjugo år tillbaka i tiden. Utöver det var all information belagd med sekretess enligt 34 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen. Varken syftet, kontexten eller nuvarande skäl till registreringen angavs. Det gör det omöjligt för mig att bemöta, rätta eller ens förstå vad jag anklagas för att representera. Inget om varför. Inget om när. Inget om på vilken grund. Allt var belagt med sekretess.
Och då ska man komma ihåg: Jag är inte brottsmisstänkt. Jag har aldrig förespråkat våld. Jag har inte dolt mina åsikter eller gjort något i skymundan. Tvärtom. Jag är partiledare för ett registrerat politiskt parti. Jag står öppet för varje ord jag yttrar.
Så vad är det då som får systemet att se mig som ett problem?
Jag tror att svaret är enkelt: Jag vägrar spela med.
Jag är ANTI – inte för sakens skull, utan för att samhället håller på att bryta samman under trycket från de krafter som vill styra oss. Jag är emot:
EU:s överstatlighet
NATO-medlemskapet och den svenska underkastelsen under USA:s krigsmaskin
Vapenleveranser till Zelenskyj och det västsponsrade kriget i Ukraina
Mörkläggningen av Nordstream-sprängningen
DCA-avtalet som gör Sverige till en amerikansk operationsbas
Bankväsendet där privata banker skapar pengar ur tomma intet
Klimatpropagandan som blivit religion snarare än vetenskap
Sexualisering och HBTQI-ideologi riktad mot barn
Ryssofobin som genomsyrar svenska medier och myndigheter
Och koranbränningarna – inte för att begränsa yttrandefrihet, utan för att påvisa hur systemet ibland använder provokationer för att piska upp konflikt och splittring i samhället
Och ett system där kritik mot makten förväxlas med hot mot landet
Jag är emot lojalitet mot främmande makter – oavsett om de sitter i Bryssel, Washington eller Moskva. Min lojalitet är med det svenska folket – och ingen annan.
Vad Enade Sverige står för – och varför det hotar etablissemanget
Det jag står för är inte extremt. Det är konsekvent. Som grundare och ledare för Enade Sverige driver jag en tydlig linje:
Suverän demokrati: Sverige ska styras från Sverige. Med stark centralmakt i rikstäckande frågor och direktdemokrati i kommunerna.
Självständig utrikespolitik: Sverige ska inte gå stormakternas ärenden – varken öst eller väst. Vi ska försvara Sverige, inte delta i andras krig. Det handlar inte om passiv neutralitet, utan om aktiv suveränitet och alliansfrihet i praktiken. Vi ska stå fria, men starka.
Diplomati: Jag verkar för att Sverige ska ha goda relationer med alla världens länder – särskilt de som vår regering kallar fiender: Ryssland, Belarus, Kina, Iran.
Folkbank: Jag vill förbjuda banker att skapa pengar ur tomma intet och införa en statlig folkbank med 100 % reservkrav.
Skydd av barn: Jag vill stoppa ideologisk indoktrinering, könsidentitetsexperiment och sexualisering av barn.
Nationell självförsörjning: Mat, energi, läkemedel, försvar – allt det avgörande ska vi kunna producera själva.
Starkt ledarskap: Jag vill att Sverige leds av ansvarstagande, beslutsför och folkvald makt – inte av konsensus, PR och feghet.
Detta är vad jag står för. Det är också därför jag registreras.
Vad jag gjort – som troligen gör mig misstänkt
Jag tillhör inte den alternativrörelse som blivit sin egen motsats
Jag vill också göra en sak tydlig: jag ser mig inte som en del av den alternativrörelse som idag blivit mer en affärsmodell än en ideologisk kraft. Jag talar om den sfär där högerextrema undertoner, konspirationsflörtar och oseriösa rop på donationer blandas med narcissistisk självexponering och sektmentalitet. Jag har inget emot att människor finansierar sin verksamhet via donationer – det kan vara helt rimligt. Men jag reagerar starkt på hur vissa aktörer väljer att göra detta, ofta med en tonalitet och press som väcker obehag. Det kan vara helt rimligt i dagens korrupta ägardirektivstyrda medias värld – men det är just hur vissa gör det som skaver. Det är en magkänsla jag inte kan ignorera.
Denna sfär har blivit ett alibi för systemet att avfärda all opposition. Jag går en annan väg.
Jag är inte här för att bygga ett varumärke. Jag är här för att rädda ett land.
Jag har:
Öppet propagerat för mina politiska åsikter i sociala medier
Varit valobservatör i Belarus, helt öppet och i enlighet med min utrikespolitiska linje
Besökt ryska ambassaden i Stockholm vid flera tillfällen – bland annat på nationaldagen 2024 och den 9 maj 2025 – i enlighet med min diplomatiska linje; ett av dessa besök försökte Expressen misstänkliggöra i en artikel bakom betalvägg
Visat stöd för ryssar i Sverige som den 9 maj firade Segerdagen – då Sovjet besegrade Nazityskland – genom en fredlig bilkortege
Allt detta har jag gjort i offentlighetens ljus. Jag var även den som under 2022 arrangerade ett möte på ryska ambassaden i Stockholm för att diskutera direktdemokrati – i linje med min diplomatiska hållning – och hade då Ulf Bejerstrand med mig. Med öppenhet, ärlighet och i linje med min politiska hållning.
Jag slet hårt för Knapptryckarna under mindre än ett år – men insåg till slut att projektet saknade både ideologisk analys och långsiktig struktur. Det blev alltmer ett nav för personliga agendor, grupptillhörighet i brist på kompass, och otydliga mål. Jag insåg att det inte var något jag ville förknippas med. Det hindrade inte Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) från att i sin rapport "Rutten demokrati" ändå lyfta Knapptryckarna som exempel på "antidemokratiska aktörer" – vilket säger mer om systemets rädsla för avvikande åsikter än om vår verkliga påverkan. Kanske är det till och med det som fortfarande spökar i Säpos registrering av mig. Kanske bidrog det faktum att jag samarbetat med aktörer som – rättvist eller orättvist – förknippats med slutna nätverk, till att jag hamnade i Säpos blickfång. Inför valvakan 2022 – på en pub i närheten av Engelen där själva evenemanget hölls – uttryckte dessutom en medlem i Odd Fellows, ett slutet brödraskap, att Knapptryckarna behövde 'backas upp av ett brödraskap'. Det fick mig att dra öronen åt mig. Den sortens uttalanden, och de nätverk som fanns i periferin av projektet, gjorde det uppenbart att något inte stod rätt till. Säkerhetspolisen arbetar inte bara utifrån vad man gör – utan också vem man umgås med, och vilka kretsar man kommer i närheten av. Ändå har Säpo registrerat mig. Och ändå tiger de om varför.
Det kan också vara så enkelt som att jag nämnts i samband med någon annan person som redan är föremål för underrättelseintresse. Säkerhetstjänster arbetar ofta med associationsmönster: dyker du upp i fel sammanhang – exempelvis i närheten av någon som redan är intressant för dem – så kan det räcka för att du också registreras. Det är inget nytt, men det borde oroa alla som värnar om rättsstatens principer. Ingen ska registreras för att de råkar känna någon, delta i ett offentligt evenemang, eller uttrycka tankar som går emot den politiska normen.
Om detta räcker för att bli föremål för underrättelseintresse – då är något allvarligt fel i en demokrati.
Men kanske är just detta det verkliga skälet:
Jag tänker själv. Jag följer inte den auktoriserade berättelsen. Jag tror på ett Sverige som står upp – inte ligger ner. Det borde vara grunden i ett fritt land – inte skäl för övervakning.
För mina barn – och för alla barn i Sverige
Jag gör det här för mina barn. Och för alla andra barn som växer upp i det här landet. Oavsett var deras föräldrar kommer ifrån, eller vilket efternamn de bär – så länge de kallar Sverige sitt hem, har de rätt till trygghet, framtidstro och ett land som inte sviker dem.
Jag ser ett land som slits itu. Av fega beslut. Av lojalitet till andra än det egna folket. Av tysthet, lögner och en politisk klass som följer snarare än leder. Det är inte det Sverige jag vill lämna efter mig. Jag vill att mina barn – våra barn – en dag ska kunna säga:
"Någon reste sig. Någon stod kvar. De gav sig inte."
Och om någon en dag vill bära facklan vidare, då ska den finnas där. Klar. Tänd. Redo.
Frågan jag ställer till dig
Om de kan registrera mig – en tidigare säkerhetschef, trebarnsfar, partiledare, valobservatör, diplomatisk Sverigevän – då kan de registrera dig. Frågan är inte längre om det sker, utan när. Och vad du gör då.
Vad som kommer nu
Detta är ingen slutpunkt. Det är början. Jag vet att det kommer reaktioner – från de som ogillar att jag rör vid det förbjudna, från de som känner sig träffade, från de som vill att jag ska tystna. Men jag kommer inte att tystna. Det jag har sett, förstått och varit med om måste berättas.
Jag kommer fortsätta skriva artiklar dagligen – vissa dagar fler, andra färre – samt hålla mina sociala medier uppdaterade med min syn på samtiden och reflektioner på allt som sker både i Sverige och i världen. Fler artiklar kommer. Fler vittnesmål. Fler avslöjanden. Jag bygger långsamt upp en bild som inte får plats i mainstreammediernas ramar. Det handlar inte om att chocka. Det handlar om att belysa. Och det handlar om att samla dem som också ser vad som håller på att ske.
Enade Sverige är ingen kampanj. Det är en idé – och enmansrörelse. Jag må stå ensam idag, men jag vet att fler och fler kommer att känna igen sig i det jag säger. Och i takt med det, kommer fler vilja stötta partiet.
Jag kommer fortsätta skriva, tala och organisera. Nästa steg kommer vara ännu tydligare. Och till dig som läst ända hit: Du är inte ensam. Kanske är du nästa att resa dig. Du når mig enklast genom att skriva direkt till facebooksidan Enade Sverige.
Min lojalitet är med folket. Inte med makten.
Jag är Bo Jonsson. Jag är grundare och partiledare för Enade Sverige. Jag är ensam – men jag är inte ensam i kampen.
Och jag har nog aldrig varit mer besvärlig för systemet än jag är nu – trots att jag är fredlig, öppen och aldrig har uppmanat till våld.
Dela det här inlägget. Låt fler se vad vi har att göra med. Låt oss bli många som inte böjer oss.
För Sverige. För sanningen. För våra barn.
Källor:
Expressen, artikel om ryska ambassadens mottagning, juni 2024 (bakom betalvägg)
Officiell kommunikation från Säkerhetspolisen vid registerutdrag (detaljer belagda med sekretess)
2025-07-16 // Bo Jonsson, Enade Sverige