Vad hade hänt om vi sagt nej?
Samtiden är sinnessjuk... totalt jävla sinnessjuk...
Min reflektion: Hur vore det om vi hade undvikit gå med i Nato, skippat DCA-avtalet och inte skickat vapen till Ukraina? Kanske hade vi sluppit lägga ytterligare 300 miljarder på krigsförberedelser.
När samtliga riksdagspartier nu jublar över den största militära upprustningen i Sveriges moderna historia, så är det värt att stanna upp och ställa en obekväm fråga: Vad är det vi försvarar – och mot vem?
På torsdagen presenterade regeringen en bred överenskommelse om att satsa ytterligare 300 miljarder kronor på militärt och civilt försvar. Finansminister Elisabeth Svantesson (M) motiverade beslutet med orden:
"Det handlar om att våra barn och barnbarn inte ska behöva lära sig tala ryska."
Jag vet inte vad som är mest oroande: att detta sägs på allvar, eller att ingen i riksdagen reser sig upp och säger emot. Alla partier står bakom. Alla applåderar. Inget parti vågar fråga: Hur hamnade vi här?
En skuld på framtidens bekostnad
Upprustningen innebär att statsskulden ökar med 300 miljarder – pengar som kunde gått till vård, skola och äldreomsorg. Samtidigt kräver vissa partier nu en ny beredskapsskatt. Det militära försvaret ska få 3,5 % av BNP, det civila 1,5 %. Detta för att vi ska ”klara Natomålen”, som om det vore en naturlag.
Men Sverige valde att gå med i Nato. Vi valde att skriva under DCA-avtalet. Vi valde att skicka vapen till Ukraina. Ingen rysk invasion föregick dessa beslut. Det fanns aldrig något hot mot Gotland eller Rättvik. Allt var spekulation – och lydnad.
Rädsla som valuta
När politiker målar upp hotbilder där svenska barn tvingas prata ryska, är det inte längre politik – det är psykologisk krigföring. Det är ett sätt att tysta opposition, demonisera diplomati, och rättfärdiga ökade försvarsanslag utan folklig debatt.
Vi vet att Ryssland inte hotat Sverige militärt. Vi vet att Sveriges agerande i Ukraina och i NATO-sfären ökat spänningarna. Ändå fortsätter våra ledare att hävda att ”vi måste försvara oss” – som om vi redan var i krig.
En tyst riksdag, ett manipulerat folk
Ingen nämner att flera Natoländer inte ens når upp till tvåprocentsmålet. Ingen frågar varför Sverige – ett land som tidigare stod för nedrustning, diplomati och neutralitet – nu ska ligga i världstopp för militärutgifter per capita.
Det är som om hela den svenska politiska klassen gått i trans. Eller fått order.
Jag ställer frågan igen:
Hur vore det om vi hade valt en annan väg?
Om vi stått upp för självständighet, för alliansfrihet, för förhandlingar? Om vi – som Enade Sverige föreslår – hade hållit oss utanför krigsallianser, byggt upp ett starkt men neutralt försvar, och lagt pengarna på motståndskraft, inte missiler?
Min lösning:
Jag föreslår en omedelbar folkomröstning om DCA-avtalet. Jag kräver full transparens om Sveriges åtaganden inom Nato. Och jag föreslår att vi redan nu börjar planera för ett svenskt utträde ur militäralliansen – innan det är för sent.
Vi behöver ett nytt ledarskap. Ett som inte ser Ryssland som en ursäkt för upprustning, utan som en granne man måste prata med. Ett som försvarar Sverige – inte Washingtons intressen.
2025-06-19 // Bo Jonsson för Enade Sverige
---
Källor:
Aftonbladet: Historisk upprustning av försvaret – ökar skulden med 300 miljarder
Regeringen: Sverige skriver under DCA-avtal med USA
https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2024/12/sverige-skriver-under-dca-avtal-med-usa/
Totalt stöd (militärt + civilt/humanitärt): cirka 92,8 miljarder kronor (ungefär 8,4 miljarder euro) fram till 31 mars 2025
https://www.government.se/government-policy/swedens-support-to-ukraine/