I dagarna har nyheten bekräftats: USA:s president Donald Trump och Rysslands president Vladimir Putin kommer att mötas i Alaska den 15 augusti. För den som följt utvecklingen noga är detta ingen slumpmässig gest – det är kulmen på en intensiv period av diplomatiska manövrar, där både Ryssland och USA testat varandras gränser och viljor.
Trump själv har öppet sagt att en uppgörelse om Ukraina är nära. Hans ord om att “territorier kommer tas tillbaka – och några kommer bytas” är ett tydligt tecken på att ett territorieutbyte faktiskt ligger på bordet. Det är anmärkningsvärt. Hittills har västvärlden nästan unisont hävdat att Ukraina inte ska avstå en enda kvadratmeter mark. Men bakom kulisserna vet alla som är insatta att krig sällan slutar utan kompromisser.
Diplomatiskt förspel – Witkoffs roll
Nyckeln till den här utvecklingen stavas Steve Witkoff, Trumps särskilda sändebud. Han har varit i Moskva fem gånger i år, senast den 6 augusti, då han mötte Putin i tre timmar. Att Ryssland tog emot honom med den nivån av access och värme visar att det finns en genuin vilja att tala. Trump kallar mötet “mycket produktivt” – och enligt uppgifter till bland annat Bloomberg och WSJ har Ryssland signalerat öppenhet för vapenvila i utbyte mot ukrainskt tillbakadragande från Donetsk och Luhansk.
Putin och hans krets vet att tid är på deras sida. Trump, däremot, har ett akut behov av en utrikespolitisk seger. Hemma i USA pressas han av allt från Epstein-dokumenten till massprotester mot migrationspolitiken. En fred i Ukraina skulle bli hans kronjuvel – något han kan presentera som ett bevis på att han kan “göra deals” där hans föregångare misslyckades.
Villkoren på bordet
Ryssland har varit konsekvent:
Ukraina måste lova att inte gå med i NATO.
Landet ska demilitariseras.
De nya territoriella realiteterna – inklusive Krim och de fyra regioner som anslöt sig till Ryssland efter folkomröstningarna 2022 – ska erkännas.
Trump pratar om “utbyten” – vilket kan betyda att vissa områden längs gränsen återlämnas till Ukraina i utbyte mot att Ryssland får full kontroll över Donbass och kanske även behåller delar av Zaporozjye och Cherson.
Detta är inga små frågor. Vi talar om förändringar som omritar Europas karta och som, om de formaliseras, kan skapa en helt ny maktbalans.
Belarus och Kina – stöd från öst
Belarus president Aleksandr Lukashenko har erbjudit Minsk som värdstad för ett trilateralt möte mellan Putin, Trump och Zelensky. Kina, genom president Xi Jinping, välkomnar kontakterna mellan Moskva och Washington och manar till en “långvarig politisk lösning”.
Det här är viktiga signaler. När både Rysslands närmaste allierade och världens största ekonomiska rival till USA applåderar processen, betyder det att de ser möjligheter för en ny global balans – på bekostnad av västlig dominans.
Sverige – miljardrullning till USA mitt i fredsdiskussionerna
Samtidigt som dessa fredsförhandlingar pågår, väljer Sveriges regering att skicka 2,7 miljarder kronor till USA:s vapenindustri via Nato, för leverans av luftvärnssystem till Ukraina. Detta trots att Trump själv sagt att “Nato betalar” och att USA ska minska sina egna direkta bidrag. Vi betalar alltså för att USA ska framstå som generös fredsmäklare – medan svenska skattebetalare får stå för notan.
För mig är detta ett exempel på den politiska servilitet som präglat Sveriges agerande i internationella frågor de senaste åren. Vi tömmer våra resurser för att finansiera ett krig som nu är på väg mot förhandlingar – utan att få något inflytande över slutresultatet.
Varför detta möte är avgörande
Som jag ser det är mötet i Alaska ett av de viktigaste diplomatiska ögonblicken på många år. Inte för att allt avgörs där och då, utan för att det är startpunkten för en ny förhandlingslogik. Ryssland har visat att de är beredda att tala. USA, under Trump, har visat att de vill göra affär av freden. Frågan är om Ukraina, och framför allt dess västliga sponsorer, är redo att acceptera en uppgörelse som innebär permanenta territoriella förändringar.
Om detta lyckas kan det bli början på slutet för ett krig som kostat hundratusentals liv och förstört hela regioner. Om det misslyckas, riskerar vi en förlängning av konflikten – och ett fortsatt läckage av svenska skattemiljarder till ett krig vi inte borde vara inblandade i.
Min slutsats
Jag har länge hävdat att Sverige måste stå utanför Nato:s krigslogik och i stället arbeta för diplomatiska lösningar. Mötet mellan Trump och Putin är ett test på om det fortfarande finns plats för förhandlingar i en värld som allt mer styrs av militära block och ekonomiska intressen.
Det är också ett test för oss själva. Vill vi vara en nation som blint följer andras krigsbeslut – eller en självständig aktör som står upp för fred även när det går emot stormakternas intressen?
Freden kommer inte gratis. Den kräver mod att kompromissa och att se verkligheten som den är, inte som vi önskar att den vore. Om Trump och Putin kan hitta en väg framåt i Alaska, då borde även Sverige hitta modet att ompröva sin roll i detta krig.
2025-08-09 // Bo Jonsson för Enade Sverige
Källor:
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/trump-ska-traffa-putin-nasta-fredag
https://tass.com/politics/2000063
https://www.rt.com/news/622662-putin-xi-phone-call
https://www.rt.com/russia/622678-can-art-of-deal-stop-war
https://www.rt.com/news/622684-trump-time-place-putin-summit