Tillfällig nödvistelse för Gazas civila är både möjligt och rätt – när hjälp på plats inte tillåts
De dödas när de söker mat. Barnen svälter. FN blockeras. Väst blundar. Det är dags att göra det enda rätta – ge tillfälligt skydd här.
Ganska nyligen skrev jag ett inlägg på Enade Sveriges facebooksida.
Det var spontant och kom direkt ur hjärtat – men det förtjänade att bli en egen artikel. För det jag ville säga rymdes inte i några få rader. Och jag märkte snart att det väckte reaktioner. Många förstod vad jag menade. Andra blev möjligen lite provocerade. Några kommer kanske ifrågasätta om det jag skrev verkligen går ihop med Enade Sveriges linje. Den här artikeln är mitt svar – till er som undrar, till er som lyssnar, och till alla som försöker förstå vad som faktiskt händer just nu i Gaza.
En ny nivå av barbari
Sedan oktober 2023 har konflikten mellan Israel och Gaza eskalerat till något som nu beskrivs av FN-experter, historiker och journalister som ett pågående folkmord. Vad som särskiljer denna massaker är att den sker i realtid, inför världens ögon – utan att något görs för att stoppa det.
I helgen dödades över 100 människor när de försökte hämta mat, enligt både AP och SVT. Vittnen säger att israeliska styrkor öppnade eld mot människor som köade för nödhjälp. Lördagen innan dödades minst 30 palestinier under liknande omständigheter. FN:s människorättskontor har registrerat 875 dödade i närheten av hjälpstationer bara de senaste sex veckorna.
Och detta är inte nya siffror. Redan i våras rapporterade över 170 oberoende organisationer om att Gaza Humanitarian Foundation – ett projekt stödd av USA och Israel men utan FN-insyn – använts som lockbete för att samla civila på platser där de sedan besköts. FN:s Thameen Al-Kheetan kallade detta för vad det är: att använda mat som vapen – ett krigsbrott.
Det är inte självklart att hjälpa – men det är rätt
Det är mot denna bakgrund jag skrev mitt inlägg. Jag sa att jag personligen inte hade haft några problem med att låta Gazas civila – barn, kvinnor, sjuka, gamla – få komma till Sverige tillfälligt, för att få mat, vila och vård. Inte som permanent invandring. Inte som en ny befolkningsgrupp. Utan som nödvistelse. Skydd. En möjlighet att överleva.
Och ja – jag hade hellre betalat skatt för det än för ännu ett vapensystem till Ukraina eller en ny svensk insats i Natos namn.
Någon skrev att "man ska hjälpa på plats". Men det resonemanget faller när platsen ifråga är minerad, bombad, belägrad – och när hjälpen bokstavligen beskjuts på väg in. Israels militär har gjort det fullständigt tydligt att inga internationella aktörer – inte ens FN – får agera fritt i Gaza.
Att hjälpa på plats är ett vackert ideal. Men det är inte tillåtet.
Det är dessutom naivt att tro att Sverige skulle kunna leverera hjälpsändningar till Gaza på egen hand. Israels försvarsstyrkor (IDF) har redan visat att de inte accepterar humanitär hjälp utifrån – inte ens när den kommer från FN-organ. Att tro att svenska konvojer skulle släppas fram när till och med FN-hjälp beskjuts, är inte bara orealistiskt – det är farligt.
Därför måste alternativet vara att erbjuda tillfälligt skydd här, på svensk mark, för de som inte längre har någon trygg plats kvar.
En förlängning av Enade Sveriges linje
En del skrev på messenger om detta verkligen går ihop med Enade Sveriges ideologi. Mitt svar är: ja, fullständigt.
Jag har hela tiden varit tydlig med att jag inte förespråkar massinvandring. Jag motsätter mig kvotflyktingprogram, folkutbytesdoktriner och politiskt motiverad befolkningsförflyttning. Men att skydda nödställda civila under begränsad tid, på egna villkor, är inte bara förenligt med Enade Sveriges linje – det är ett uttryck för dess kärna.
På hemsidan lyfts bland annat:
– skyddet av barnens framtid
– kravet på moraliskt suverän utrikespolitik
– rätten att agera självständigt utan EU eller NATO
– och vikten av att inte delta i folkmord, oavsett vem som begår det
Det är exakt det jag gör nu: tar ställning för oskyldiga människor, på ett sätt som inte bryter mot svensk suveränitet – utan utgår från den.
Tvåstatslösning som grund
Jag tror fortfarande att en tvåstatslösning – där Israel och Palestina kan samexistera inom 1967 års gränser – är det mest realistiska och rättvisa. Det betyder inte att jag ställer mig bakom Hamas. Det betyder att civila palestinier inte ska betala priset för att de föddes på fel plats.
När barn dör i svält och kvinnor sprängs i bitar när de försöker hämta mat, finns bara två hållningar: antingen står man bredvid och mumlar om balans – eller så agerar man.
Det borde vara mer acceptabelt att hjälpa civila nödställda än att skicka vapensystem till en stridande part. Ändå är det motsatsen som sker – och det är det jag vill förändra.
Fakta: Varför hjälp på plats inte är ett alternativ just nu
🔹 FN:s hjälpkonvojer har attackerats eller hindrats av Israels militär – även när de eskorterats av internationell personal
🔹 Humanitära gränsövergångar har stängts eller strikt kontrollerats
🔹 Gaza Humanitarian Foundation har enligt 170+ organisationer använts för att locka civila till döden
🔹 FN:s Thameen Al-Kheetan: "Det är mat som vapen. Det är ett krigsbrott"
Att hjälpa på plats är därför inte bara svårt – det är i praktiken omöjligt.
2025-07-20 // Bo Jonsson för Enade Sverige