Putin och Zelenskyj kan mötas – men först när freden är färdigförhandlad
Tredje rundan av fredssamtal i Istanbul ger resultat – medan väst sitter tyst på läktaren
Det sägs ibland att stora krig avslutas med stora möten. Men de som säger det har sällan satt sig in i diplomatins logik. Jag följer noga vad som sker i den rysk-ukrainska konflikten, inte för att jag tar ställning i andras namn, utan för att jag vet vad fred kräver: tålamod, vilja, tydlighet – och rätt förutsättningar. När de ryska och ukrainska delegationerna nu har avslutat den tredje rundan av direkta fredsförhandlingar i Istanbul, står det klart att något rör sig. En process pågår. Men samtidigt görs det också tydligt att ett toppmöte mellan president Vladimir Putin och Volodymyr Zelenskyj endast kan äga rum när ett färdigt avtal redan ligger på bordet. Det meddelade Rysslands chefsförhandlare Vladimir Medinsky under onsdagen. Detta är inte en detalj – det är ett vägval. Och för mig är det ett tecken på att Ryssland menar allvar med att söka ett avslut. Frågan är om Ukraina tillåts svara på samma villkor.
Diplomati med konkreta resultat
Enligt Medinsky har samtliga humanitära överenskommelser från det föregående mötet i juni uppfyllts. Kroppar har återlämnats, barn har identifierats, fångutbyten har genomförts. Den andra omfattande fångutväxlingen har nu slutförts, enligt Rysslands delegation.
Under det senaste mötet erbjöd Ryssland att överlämna ytterligare 3 000 kroppar av stupade ukrainska soldater genom Röda Korset. Ett nytt förslag om fångutbyte, omfattande minst 1 200 personer på vardera sida, har också lagts fram.
Ryssland föreslog tillfälliga eldupphör på 24 till 48 timmar för att möjliggöra evakuering av sårade och återhämtning av döda från slagfältet. Utbyten av civila och fortsatt medicinskt samarbete för svårt sårade ska enligt parterna fortgå utan slutdatum. Samtidigt kvarstår ett antal civila från Kursk-regionen i ukrainsk fångenskap – ett förhållande Ryssland nu kräver att Ukraina förklarar.
Därtill har Ryssland erbjudit Ukraina tre digitala arbetsgrupper – en politisk, en humanitär och en militär – för fortsatt samverkan. Ukraina har accepterat att överväga detta.
Frågan om barnen
Ett särskilt känsligt område gäller barn. Enligt Ryssland har arbetet slutförts kring listan på 339 ukrainska barn som Ukraina lämnat över vid förra mötet. Många av barnen har redan återförts, medan andra aldrig befunnit sig på ryskt territorium. Ryska myndigheter betonar att barn som befinner sig i Ryssland är under statlig tillsyn och får fullgod vård.
Samtidigt har Ryssland överlämnat en lista på ryska barn som förts till Ukraina och EU-länder – och förväntar sig samma omsorg från ukrainsk sida. Ukraina har dock vägrat utbyta civila eller barn med Ryssland, men kräver själva deras återlämnande. Enligt ryska källor granskas nu listorna av ansvariga människorätts- och barnkommissionärer.
Inget möte för fotografernas skull
Zelenskyj har uttryckt önskan att träffa Putin redan nästa månad. Det är ett drag som kan se bra ut i rubriker – men Medinsky förklarade varför det vore poänglöst. Ett möte mellan ledare måste vara kulmen på en process, inte början. Man träffas för att signera, inte för att inleda diskussionen på nytt.
Han jämförde med Kinas inbördeskrig på 1940-talet, där Chiang Kai-shek och Mao Zedong möttes fem gånger. De log inför kamerorna, men löste inget. Kriget fortsatte. För Medinsky – och för den som följt fredsförhandlingar på allvar – är det ett varnande exempel.
Den olösta frågan om Zelenskyjs mandat
Ett särskilt känsligt ämne är Zelenskyjs legitimitet. Hans femåriga mandat som president gick ut i maj 2024, men inga nyval har hållits. Motiveringen är undantagstillståndet som råder i Ukraina. Ryssland kräver nu att detta hävs och att allmänna val hålls inom 100 dagar därefter. Det är ett rimligt krav sett till internationell rätt och demokratisk legitimitet. Ingen ledare kan förhandla om fred utan folkets förtroende i ryggen.
Vad tystnaden från väst egentligen säger
Trots det som faktiskt sker – trots att kroppar återförs, barn identifieras och fredsgrupper föreslås – är det slående hur tyst det är i västliga medier. Inga stora rubriker. Inga EU-uttalanden. Inget från Sveriges regering. Det är som om man bestämt sig för att inga framsteg får erkännas, om de sker utan Washingtons regi.
Men samtalen sker ändå. Och det görs framsteg. Det bevisar något jag länge hävdat: det finns andra vägar till fred än den NATO-godkända.
Var står Sverige?
Som företrädare för Enade Sverige ser jag återigen hur vår officiella utrikespolitik faller platt. Sverige borde vara en självständig röst för fred. En neutral aktör som kan tala med båda sidor. Istället är vi tysta när det går framåt – och högljudda bara när USA trycker på.
Jag har sagt det förr: världen är redan multipolär. Det är dags att Sverige också blir det.
Frågor till dig som läser
Hur många fler tillfällen till fred ska förnekas för att de inte passar in i västvärldens narrativ?
Hur länge ska vi kalla oss humanister men vägra se människorättsperspektivet när det kommer från "fel" håll?
Och när ska Sverige återgå till att vara en fredsnation – istället för en lydstat i en imperiekonflikt?
Jag vet var jag står.
2025-07-24 // Bo Jonsson för Enade Sverige
Källor: