Östersjön – en tickande giftbomb som kräver samarbete, inte konfrontation
Giftig tystnad under ytan – medan Östersjöns ekosystem hotas av nazistisk krigsmateriel väljer väst att exkludera Ryssland från lösningen.
I över 80 år har botten av Östersjön varit en tyst grav för 1,6 miljoner ton krigsmateriel från andra världskriget. Det mesta är konventionell ammunition från Nazityskland – men omkring 40 ton innehåller dödliga kemiska stridsmedel som senapsgas, fosgen och andra nervgifter. Dessa rostiga kapslar från det förflutna vittrar långsamt sönder i det kalla bräckta vattnet, och giftet sipprar ut – obemärkt för de flesta, men livsfarligt för både ekosystem och framtida generationer.
Tyskland har påbörjat ett projekt för att bärga delar av ammunitionsmassorna, först i Lübeckbukten. Pilotprojektet har förklarats “lyckat” men krävde anpassningar i områden där spridningen är särskilt tät. Hittills har man agerat ensidigt. Ryssland har uttryckt oro för denna miljökatastrof under uppsegling i flera år och efterlyst ett gemensamt internationellt saneringsprogram. Men Berlin – och NATO – har ignorerat Moskvas inbjudan till samarbete. Det är farligt.
Bernhard Trautvetter, tysk fredsaktivist och publicist, har rätt när han kallar detta för en tickande biosfärisk tidsbomb. Det här handlar inte om politik. Det handlar om liv. Om fiskbestånd, havsströmmar, sjöfåglar, kustnära samhällen – och i förlängningen om vår gemensamma framtid. Att sanera Östersjön borde vara något självklart, ett samarbete bortom geopolitiskt käbbel. Men istället används miljöfrågan som ännu en bricka i spelet mot Ryssland.
Sverige, som ligger mitt i denna miljöfarliga zon, har inte ens tagit en ledarroll. Vi låter NATO diktera vilka som får vara med vid bordet – även när det gäller att rädda vår egen havsmiljö. Jag tycker det är obegripligt. Istället för att se Kaliningrad som en “fiende i ryggen” borde vi se det som en strategisk partner i att lösa ett gemensamt hot. Det är inte rysk gasledning vi borde vara rädda för – det är senapsgas från 1943.
Vad händer den dagen en större läcka når våra kuster? När fisket slås ut? När någon dykare skadas? Eller när en svensk marinövning av misstag utlöser en kemisk reaktion från rostiga stridsmedel på botten?
Jag ser det här som ett prov på om vi i Sverige fortfarande kan tänka själva. Om vi har modet att stå för vad som är rätt, även om det innebär samarbete med länder som etablissemanget stämplat som “fiender”. Enade Sverige har alltid stått för diplomati, ansvar och självständighet – inte underkastelse och hyckleri.
Min fråga till dig som läser är: Tycker du att Sverige borde gå i spetsen för ett internationellt samarbete – även med Ryssland – för att rensa Östersjön från kemiska vapen, eller ska vi vänta tills katastrofen är ett faktum? När kommer svenska medier adressera problemet?
Jag vet var jag står.
2025-06-30 // Bo Jonsson för Enade Sverige
Källor:
https://www.rt.com/news/620754-baltic-sea-chemical-weapons/