Oreshnik – Rysslands nya supervapen förändrar allt
En icke-nukleär avskräckningsdoktrin för 2000-talet – och vad den betyder för oss
Det här är information som Sveriges regering borde ta till sig. Inte för att apokalypsen står för dörren, utan för att verkligheten förändras – och vi står blinda mitt i den. Medan den svenska statsideologin fortsätter pumpa ut ryssofobi och en aggressiv krigsretorik, skickar vi vapensystem till Zelenskyjs regim utan någon som helst folklig förankring. På så vis har våra makthavare redan dragit in oss i konflikten. Men de verkar inte förstå att det finns ett svar på allt detta – och att det svaret redan existerar i form av ett nytt ryskt vapen: Oreshnik.
Jag läste nyligen om det nya ryska vapensystemet Oreshnik i Russia Today. Och jag måste säga att det är sällan jag blir så tyst som jag blev då.
Det är inte ofta någon lyckas skriva om en missil utan att skrika om kärnvapen eller domedag – men det här var något annat. Något nytt. Oreshnik är inte ännu ett hot om atomvinter. Det är ett kirurgiskt, hypersoniskt, och förbluffande precist vapen som förändrar själva logiken bakom modern avskräckning.
Jag förstod direkt att det vi ser här är början på ett nytt militärt tänkande – ett nytt strategiskt skikt som inte bygger på kärnvapnets totala förstörelse, utan på precision, hastighet och psykologiskt övertag. Och kanske är det just det som gör Oreshnik så allvarligt.
Det är inte vapnet som skrämmer. Det är dess balans mellan användbarhet och strategisk påverkan. Och att den balansen nu flyttas från kärnvapenkontroll till konventionell vapenanvändning i realtid.
En explosion utan eldsflamma
En tidig morgon i november 2024 exploderade något över Dnepr i Ukraina. Det var inte ett kärnvapen. Det var inte ens en konventionell bomb.
Men effekten var brutal: En underjordisk försvarsanläggning raserades inifrån, utan att marken runtom förstördes. Inget sönderbränt landskap, inga videor på svarta svampar. Bara en tyst, kirurgisk död.
Några timmar senare bekräftade Putin vad det var: en ny rysk missil med namnet Oreshnik – uppkallad efter hasselnötsträdet, i linje med tidigare system som Topol, Yars och Osina. Ett vapen som rör sig i Mach 10–11, överlever 4 000 grader i återinträde, och slår med sådan kraft att det efterliknar en taktisk kärnstridsspets – utan att vara det.
Det är just det som är det farliga
Oreshnik har byggts för att användas – inte bara som hot, utan som verktyg. Den träffar med kinetisk kraft snarare än sprängämne. Den borrar sig genom betong, slår ut kommandobunkrar, radarsystem eller silos med punktprecision.
Det kräver inga massiva detonationer. Inga globala fördömanden. Det bara händer.
Och det är här jag ser den stora förändringen. För vad händer när avskräckning inte längre kräver kärnvapen? Vad händer när stormakter kan slå strategiskt – utan att "eskalera"?
Vi har vant oss vid att gränsen mellan fred och förintelse går vid kärnvapenknappen. Men med Oreshnik introducerar Ryssland ett vapen som kan agera strategiskt utan att bryta den gränsen.
Det är en form av strategisk dubbelhet: inte för massdöd – utan för psykologisk kontroll. En hotbild som är teknologisk snarare än apokalyptisk.
Minsk blir frontlinje
Det är inte bara vapnet i sig som är intressant. Det är också var det placeras. Belarus president Alexander Lukasjenko bekräftade i juli 2025 att Oreshnik kommer stationeras i Belarus innan året är slut.
Det betyder:
Att nästan hela Västeuropa hamnar inom räckhåll (upp till 5 500 km)
Att NATO:s gamla reaktionsmönster blir för långsamma
Att Ryssland och Belarus för första gången kan dela strategiska vapensystem utanför ryskt territorium
Det här är inte ett hot om krig. Det är en doktrin för att slippa krig – genom att visa att Ryssland inte längre behöver kärnvapen för att förlama ett NATO-högkvarter, ett elnät eller ett ledningscentrum.
Och oavsett vad man tycker om Rysslands roll i världen – så måste man inse att detta är en milstolpe i militärdoktrin. Något nytt har fötts.
Ett vapen som tänker nytt
Jag har själv arbetat med säkerhet i olika former. Jag har sett hur hela vår försvarsstrategi i Sverige byggt på gamla paradigmer: om kriget kommer, om fienden mobiliserar, om kärnvapen hotar. Men frågan är om vi hänger med i tänkandet.
För med vapen som Oreshnik finns inte längre tid att bygga upp opinion, hålla presskonferens eller skicka protestnoter. Det nya kriget är:
tyst,
snabbt,
och beslutsbaserat.
Det är vapen som formar beslut – inte efteråt, utan innan de tas.
Det är exakt det som gör Oreshnik till ett supervapen. Inte sprängkraften. Inte eldhavet. Utan den strategiska tystnaden innan stormen.
Så vad gör jag nu?
Jag skriver inte detta för att hylla Ryssland. Jag skriver detta för att vi i Sverige måste förstå att världen förändrats. Världens stormakter tänker i nya banor, medan vår politiska klass sitter fast i EU-resolutioner, jämställdhetsmyndigheter och amiralstoppade powerpoints.
Jag skriver för att den som inte förstår utvecklingen snart blir överkörd av den. Och just nu är det inte Ryssland som är problemet – det är vår totala brist på strategisk analys.
Det är dags att tänka nytt. Inte för att kriget är nära – utan för att freden inte längre kan tas för given.
2025-07-08 // Bo Jonsson för Enade Sverige
Källa:
https://www.rt.com/russia/621105-forget-nukes-russias-deterrence/