Jag har ofta undrat var gränsen går för västs tystnad. Nu vet jag lite mer.
Den 30 juli attackerades ett fordon tillhörande Rysslands diplomatiska mission i Palestina, i närheten av bosättningen Giv’at Asaf på ockuperad mark. Ombord fanns diplomater ackrediterade av både den Palestinska myndigheten och Israels utrikesdepartement. Det var alltså fullt lagliga representanter för en stat som Israel själv har diplomatiska förbindelser med.
Bosättarna ska ha hotat och skadat fordonet. Närvarande var även israeliska soldater – men de gjorde ingenting. De lät det ske. Ryssland har svarat med en formell protest till Israel och beskriver händelsen, helt korrekt, som ett brott mot Wienkonventionen om diplomatiska relationer.
Hade detta hänt med amerikanska eller svenska diplomater – i närvaro av ryska soldater – hade världen stannat. Rubrikerna hade skrikit. Utrikesministrar hade kallat till presskonferens. Men nu? Tystnad.
Jag skriver inte detta för att sprida hat. Jag skriver det för att sanningen spelar roll. När diplomatiska företrädare för en stormakt angrips fysiskt – då borde vi reagera. Istället ignoreras det. Varför?
Samtidigt pågår ett mänskligt nödläge i Gaza. Enligt flera hjälporganisationer når endast cirka 20 % av det faktiska behovet fram till civilbefolkningen. Världen protesterar. SVT rapporterar om en "diplomatisk tsunami" mot Israel. Många länder, inklusive Sverige, kräver att EU fryser handelsavtal med Israel tills nödhjälpen släpps in.
Statsminister Kristersson och biståndsminister Dousa har tydligt uttryckt att det är Israels regering som har nyckeln. Ambassadör Ziv Nevo Kulman hävdar däremot att kritiken stärker Hamas – ett argument vi hört förut. Det sägs nästan reflexmässigt så fort omvärlden riktar kritik.
Men flera källor, bland annat USAID och israeliska armén själva, motsäger påståendet att Hamas systematiskt stjäl hjälpen. Det är alltså inte bekräftat. Samtidigt har civila i Gaza dött i samband med utdelning av mat – för att det finns för få hjälpstationer och ingen struktur.
När man ser detta i relation till attacken mot de ryska diplomaterna blir bilden klarare: vissa länders intressen och säkerhet väger mer än andras. Vissa brott ignoreras, andra fördöms. Dubbelmoralen är genomskinlig.
För mig som leder Enade Sverige är detta ett exempel på varför vi inte ska låta svensk utrikespolitik styras av lojalitet till stormakter eller block. Vi ska värna det internationella regelverket – även när det gäller Ryssland. Vi ska stå upp för diplomatiska rättigheter – oavsett vem som kränker dem. Och vi ska inte tystna när världens ögon vänds bort från det uppenbara.
Jag försvarar inte övergrepp. Jag försvarar principer. Och när dessa bryts – oavsett av vem – så tänker jag säga det. Världen behöver inte mer krig. Den behöver mer sanning. Och sanning kräver mod – att säga det som är obekvämt, men rätt. Jag står inte med makten. Jag står med rättvisan. Det borde fler göra.
2025-08-06 // Bo Jonsson för Enade Sverige
Källor:
https://www.rt.com/russia/622537-israeli-settlers-attack-russian-diplomats
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/mellanosternexperten-israel-utsatts-for-en-diplomatisk-tsunami
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/israels-ambassador-pressen-pa-israel-starker-hamas