När narrativet kollapsar – västmedias tystnad om diplomatiska genombrott
Medan SVT och SR skedmatar svenskarna med Ukraina-narrativet, pågår verkliga fredssamtal i det fördolda. Varför får du inte veta något om dem?
Under våren och sommaren 2025 har världen bevittnat några av de tydligaste signalerna hittills på att ett fredsspår mellan Ryssland, Ukraina och flera internationella aktörer faktiskt existerar. Förhandlingar i Istanbul. Initiativ från Kina, Belarus, Turkiet. Utsagor från Trump om att avsluta kriget på månader om han blir vald. Men här hemma i Sverige – där vi alla tvingas betala för "opartiska" medier – är det tyst. Inte ett ord om möjligheten till fred. Inga analyser. Inga rubriker. Det är som om hoppet är censurerat.
Jag frågar mig: Vad är det för system vi lever i, där fred inte anses vara en nyhet?
Det är inte okunskap. Det är inte brist på stoff. Det är ideologi. Våra skattefinansierade nyhetskanaler har blivit förvaltare av ett färdigförpackat narrativ där Ryssland alltid är angriparen, Ukraina alltid är hjälten, och väst alltid är den moraliska kompassen. Allt annat får inte plats. Inte för att det nödvändigtvis är falskt – utan för att det stör dramaturgin.
Detta är inte nyhetsförmedling. Det är dramaturgi med politisk funktion.
SVT och SR visar oss inte världen som den är, utan som de vill att vi ska se den. Ett paradigmskifte i diplomatin reduceras till "rysk propaganda". Ett toppmöte i Minsk mellan EAEU-länder avfärdas som "PR". En kinesisk fredsplan tystas ner. Trumps utspel om fred – oavsett vad man tycker om honom – misstänkliggörs direkt. Fred, om den kommer från fel håll, är farligare än krig.
Som filosofistudent i Agia Paraskevi lärde jag mig att alltid fråga mig varför vissa tankar tolereras och andra tystas. Inte bara vad som sägs – utan vad som inte sägs. Och kanske viktigast: vem som gynnas av tystnaden.
Sociologiskt sett fungerar media inte bara som spegel – utan som moralisk arkitekt. Den som kontrollerar berättelsen om vad som är gott och ont, kontrollerar också folks känslor, reaktioner, instinkter. Och i vår samtid har det skapats en ny typ av lydnad – inte genom våld, utan genom känslomässig programmering.
Du ska känna avsmak när du hör Putins namn. Du ska reagera reflexmässigt. Du ska skratta bort ryska fredsutspel som lögn. Det är inte logik, det är inte kunskap – det är en betingad respons. Och den kommer från ett narrativ som repeterats, förstärkts, filtrerats – tills det inte längre ifrågasätts.
Det är därför du inte hör något om Istanbul-förhandlingarna. Det är därför SVT inte lyfter fram Lavrovs uttalanden om förhandlingsvilja. Det är därför du inte vet att Macron har återupptagit kontakt med Kreml. För om du visste det, skulle hela föreställningen om "det onda Ryssland som bara förstår våld" börja spricka. Och då spricker också legitimiteten för fortsatt krigshets, fortsatt upprustning, fortsatt vapenexport, fortsatt lydnad inför Washington.
Det som pågår är inget mindre än en mental ockupation.
Och mitt i detta informationskrig förväntas vi, svenska medborgare, att blint acceptera bilden vi matas med. Vi ska inte bara tro på den – vi ska upprepa den, försvara den, håna dem som ifrågasätter den. Den som inte köper narrativet blir misstänkliggjord. Skuggbannad. Censurerad.
Det vet jag av egen erfarenhet. Mina texter, trots att de bygger på öppna källor och en vilja till fred, når inte ut på sociala medier som de borde. Algoritmerna slår ner. Spridningen stryps. Och folk förstår inte att det handlar om ett systematiskt förtryck – av tanke, inte av våld.
Enade Sverige står för något annat. Vi står för självständighet – inte bara politiskt, utan också intellektuellt. Det handlar inte om att vara prorysk. Det handlar om att vara prosanning. Det handlar om att bygga ett Sverige där vi lyssnar på båda sidor innan vi tar ställning. Ett Sverige som inte är förprogrammerat till krigslydnad, utan förmöget att stå upp för diplomati, även när det är impopulärt.
För vad händer när vi slutar tro att fred är möjlig?
Vi får eviga krig. Evig mobilisering. Evig rädsla. Evig splittring. Och det är exakt vad vissa tjänar på.
Jag avslutar med en enkel fråga:
Hur tror du att världen skulle se ut om medierna lade lika mycket kraft på att rapportera om fred som om krig?
2025-07-02 // Bo Jonsson för Enade Sverige
📬 Följ mitt dagliga skrivande
Vill du läsa fler artiklar likt denna – helt utan betalväggar, annonser eller filter?
Följ mig på min Substack-kanal där jag publicerar nya texter varje dag. Allt är gratis. I framtiden kan frivilliga donationer bli möjliga – men det är just det: frivilligt. Jag ber inte om något. Men jag ger allt jag har.