Lukashenkos stolthet borde skaka liv i Sveriges ryggrad
Vi behöver ledare som älskar sitt land – inte skäms för det
Jag såg ett tal igår som fick mig att stanna upp. Det var inte från någon västerländsk premiärminister, inte från någon svensk kung i förskingringen eller statsminister med nervöst flackande blick. Det var från president Aleksandr Lukashenko i Belarus – ett land som ofta förlöjligas i väst, men som i många avseenden lyckats behålla sin själ. Jag önskar vi hade samma enighet i Sverige som man har i Belarus.
Under Kupala-nattens stora festival i byn Alexandria stod Lukashenko framför sitt folk, och talade om något som nästan blivit förbjudet i vårt land: stolthet över det egna kulturarvet.
"Vår kulturella arv är grunden för allt. Det är vår själ. Utan den finns ingen historia, ingen stat – och inget folk."
När hörde vi senast en svensk ledare tala så? När såg vi senast en statsminister hedra vår historia utan att skämmas? När hörde vi någon i maktposition tala om vårt folks rötter – inte som något att omförhandla eller förneka, utan som något att vårda och återuppliva?
I Sverige har vi gått motsatt väg. Vi river våra rötter, raderar vår historia, svär oss fria från vår egen identitet – och kallar det framsteg.
En nations själ – eller ett land till salu?
I Belarus återinviger man gamla färjeleder över Dnepr för att hedra traditioner. I Sverige bygger vi inte ens broar mellan generationer längre – vi eldar upp dem.
"Vi är ett folk med en tusenårig historia", sa Lukashenko. "Och vi bygger vår stat på att vårda vårt historiska och kulturella minne."
Det är exakt detta som saknas i Sverige i dag: ett historiskt minne. I stället för att blicka bakåt och förstå hur vi blev till, har vi lämnat över våra institutioner till människor som inte ens tror på Sverige som nation. Vi styrs av individer som talar hellre om "värdegrunder" än kulturarv, om "omställning" istället för återupprättelse.
Vi hade kunnat vara ett folk som med stolthet bar våra runstenar, vårt bondförnuft, vår vildmark, våra folkrörelser och vår envetna frihetslängtan vidare. Men våra makthavare vill hellre sälja ut det som är vårt – till EU, till NATO, till internationella marknader och främmande intressen.
Det handlar inte om nostalgi – det handlar om överlevnad
När Lukashenko talar om marknadsplatsernas historia vid Dneprs strand, så handlar det inte om romantik. Det handlar om kontinuitet. Om förståelsen att kultur, handel och gemenskap hör ihop. Att ett land inte bara är ett stycke mark – utan ett folk med en berättelse.
"Handel är inte bara ekonomi. Det är en del av våra kulturella och moraliska värderingar", sa han.
Tänk om någon svensk statsminister skulle våga säga det? Att vår kultur är värd att försvara? Att våra normer, våra traditioner, våra högtider och vår historia inte är något att be om ursäkt för – utan något att stå rakryggad i.
I stället för att hedra det svenska har våra ledare böjt sig för varje global strömning som blåst genom riksdagshusets korridorer. De har blivit landsförrädare i praktiken – eftersom de valt att företräda alla andra än det svenska folket.
Det krävs inte en diktatur – det krävs ryggrad
Nu vet jag vad du kanske tänker. "Men Lukashenko är diktator." Ja, och? Vi ska inte kopiera hans styre – men vi kan ta lärdom av hans inställning.
För vet du vad? En nations överlevnad handlar inte bara om politiska system. Det handlar om kärlek. Kärlek till landet. Till människorna. Till historien.
Det vi saknar i Sverige är inte frihet – det vi saknar är kärlek till det egna.
Jag säger inte att Belarus är ett föredöme i allt. Men jag säger att Lukashenkos tal borde få varenda svensk ledare att skämmas. Här har vi en man som bygger broar, återupplivar traditioner och vågar kalla sitt folk för just det: ett folk.
Reflektion till dig som läser
Vad tror du händer med ett land som inte längre tror på sig själv?
Hur länge kan ett folk överleva utan självkänsla?
Tror du att våra barnbarn kommer minnas Sverige som ett stolt land med rötter, eller som ett land som offrade allt på den globala värdegrundens altare?
Jag är trött på tystnaden. Jag är trött på sveket. Det är därför jag grundat Enade Sverige.
Ett parti som står för folkets suveränitet, för kulturell kontinuitet, och för modet att åter bli en nation bland nationer.
Ska vi fortsätta styras av de som säljer ut oss?
Eller ska vi, likt Belarus, minnas vilka vi är – och börja bygga broar igen?
2025-07-06 // Bo Jonsson för Enade Sverige
Källor:
För mer fina bilder från festivalen och video från Belta besök:
Lukashenko: Belarusians are nation with ancient history (BelTA, 2025-07-05)