Judar i Iran – en 2 500-årig historia som utmanar västvärldens narrativ
Hur en av världens äldsta judiska gemenskaper lever och frodas i en islamisk republik – trots västvärldens förenklade bild av Iran.
Ganska nyligen satte jag mig ner för att granska ett ämne som sällan diskuteras i väst: judarnas situation i Iran. Inte som ett retoriskt slagträ eller propagandabild, utan som verkliga människor, med historia, identitet och framtidstro – mitt i den islamiska republiken. Och det jag fann var direkt omvälvande. Jag hade, som så många andra, vuxit upp med föreställningen att Iran är ett hatets högborg, särskilt gentemot judar. Att det är ett teokratiskt fängelse där varje minoritet hukar under religiöst förtryck. Men sanningen är mer komplex. Den är inte svartvit. Och just därför måste den berättas.
Ett folk som aldrig lämnade
Det bor fortfarande omkring 8 000–10 000 judar i Iran. Det gör den judiska minoriteten till den största i Mellanöstern utanför Israel. Många bor i Teheran, men även städer som Isfahan och Shiraz har gamla judiska församlingar, aktiva synagogor och egna skolor. Deras närvaro i Iran går tillbaka till den babyloniska exilen, över 2 500 år bakåt i tiden – längre än islam över huvud taget har existerat. En del spårar det till kung Kyros den store, som inte bara lät judarna återvända till Juda, utan också beskrivs som en av de första härskarna att försvara religiös tolerans.
Vissa valde att återvända till Jerusalem. Andra stannade kvar – i Babylon, i Susa, i Persepolis. Och deras ättlingar lever där än idag.
Judisk representation i ett muslimskt parlament
Det kanske mest fascinerande är att Iran inte bara tolererar sin judiska minoritet – den garanterar dem representation. Judarna har en reserverad plats i det iranska parlamentet, Majlis. Detta är inskrivet i konstitutionen från 1979. Där står också att de, likt kristna och zoroastrier, har rätt att fritt utöva sin religion, driva egna skolor, ha kosher-slakterier, och äga synagogor och gravplatser.
Jag frågar mig: hur många västländer garanterar minoriteter riksdagsplatser baserat på religiös tillhörighet?
Iran gör skillnad mellan judendom och sionism
Det är här den mest avgörande nyansen kommer in. Irans kritik mot Israel är politisk – inte religiös. Irans ledare har gång på gång sagt att de respekterar judendomen som religion. Deras kritik riktas mot sionismen som ideologi och Israels ockupationspolitik – inte mot det judiska folket.
Och det är tydligt att de iranska judarna själva gör denna åtskillnad. Många av dem är patrioter. Några har deltagit i krig för sitt hemland. Många har offentligt tagit avstånd från Israel, inte av rädsla utan av övertygelse. Andra håller låg profil. Men de lever. De frodas. De har inte lämnat – trots att de kunde.
Och visst, många valde att lämna Iran efter revolutionen 1979, särskilt under de mest turbulenta åren. Före revolutionen fanns det över 80 000 judar i Iran. Idag är antalet betydligt mindre. Men när så många andra länder i regionen tömts helt på sin judiska befolkning, är Iran fortfarande hem för tusentals judar.
Vad betyder det här för oss i väst?
Det betyder att vår bild av Iran – och av relationen mellan muslimer och judar – är skev. Vi matas med narrativet att islamiska samhällen per definition är intoleranta, medan väst är frihetens och pluralismens hemvist. Men när jag tittar närmare ser jag att den verkliga världen inte följer dessa propagandamönster.
Jag ser en judisk man i Teheran som öppnar sin bokhandel varje morgon. Jag ser en rabbin som leder sabbatsgudstjänst på persiska. Jag ser ett folk som bevarat sin tro, sin historia och sin plats i ett land som väst länge pekat ut som antisemitiskt.
Och jag undrar: varför berättas inte detta? Varför får vi aldrig se dessa bilder i västliga nyhetskanaler?
Svaret är uppenbart. De stör narrativet. De rubbar vår föreställning om vilka som är de goda och vilka som är de onda.
Den politiska innebörden
Jag företräder Enade Sverige – ett parti som ser på världen med öppna ögon, fritt från USA:s och EU:s maktagendor. Jag ser hur Sverige gång på gång fördömer Iran, samtidigt som vi ger miljardstöd till en ockupationsmakt som dödar barn i Gaza. Jag ser hur ord som "människorättsbrott" används selektivt. Hur vi kramar västmakter som stöttar folkmord, medan vi kallar dem som bevarar mångtusenåriga minoriteter för diktatorer.
Det är en ordning som måste utmanas.
Iran har många problem, likt alla länder. Men när det gäller att skydda sin judiska minoritet, kan det mycket väl vara mer tolerant än vissa europeiska länder där synagogor måste bevakas av militär.
Frågor till dig som läsare:
– Visste du att Iran har judar i parlamentet?
– Varför tror du att denna information inte lyfts i svensk media?
– Kan det vara så att vår bild av Iran formas utifrån geopolitik snarare än fakta?
– Vad säger detta om Sverige, EU och vårt sätt att kategorisera folk och nationer?
Avslutande tanke
När jag ser en äldre judisk man med kipá i Teherans gator – mitt i hjärtat av vad väst kallar en "fientlig regim" – så ser jag inte hat. Jag ser historia, kontinuitet, komplexitet. Och jag ser ett brott i den västliga propagandaväggen. Ett brott som kanske – om vi har modet att titta närmare – visar vägen till en ny förståelse av både Iran och oss själva.
2025-07-21 // Bo Jonsson för Enade Sverige
Källor:
The Atlantic – “The Precarious Position of Iranian Jews” (juli 2025)
https://www.theatlantic.com/international/archive/2025/07/precarious-position-iranian-jews/683486/The Forward – “As Israel attacks, what is life like for Jews in Iran?” (juni 2025)
https://forward.com/news/729739/israel-iran-conflict-jews-persians-lior-sternfeld/Jerusalem Post – “Iran’s sole Jewish MP denounces Israel” (24 juni 2025)
https://www.jpost.com/middle-east/iran-news/article-858885
Missa inte kommande artiklar - prenumerera på min substack: