Jag ser vad ni försöker göra – men det räcker inte
Jag tar tydligt avstånd från det som drabbar folket i Gaza. Men jag köper inte narrativet som serveras.
Det som sker i Gaza är ett moraliskt haveri. Ett rått och öppet sönderfall av varje princip som påstås utgöra grunden för den västerländska civilisationen. Jag såg SVT:s inslag om narkosläkaren Märit Halmin, som på sin semester väljer att åka till Gaza för att hjälpa. Hennes röst skar rakt genom rutan. Den gick inte att avfärda. Den var äkta, närvarande, full av förtvivlan.
Och jag står bakom henne. Jag står bakom varje enskild människa i Gaza som nu lever utan vatten, utan smärtlindring, utan trygghet, utan hopp. Det går inte att kalla detta för något annat än vad det är: ett systematiskt förintande av ett folk. Inte med gaskamrar, utan med bombmattor, svält, förlamande skräck och total övergivenhet.
Men jag står inte bakom SVT:s motiv. Jag står inte bakom selektivt öppna tårkanaler när de behövs för att släcka branden av växande folkligt obehag.
En perfekt konstruerad medieberättelse
Läkaren är vit, svensk, kvinnlig, välutbildad. Hon pratar inte politik. Hon gråter inte hysteriskt. Hon analyserar inte skuld eller geopolitik. Hon vittnar, kliniskt och exakt, om det hon ser.
Det gör henne till ett säkert kort för SVT. En kanal som till stora delar stått tyst medan barn sprängts i stycken, först nu börjar låta smärtan sippra fram. Men utan fördjupning. Utan skuldfråga. Utan att någon ställs till svars. Som om lidandet uppstått spontant, som ett väderfenomen.
Vad SVT inte säger
SVT nämner inte att Sverige exporterar vapenkomponenter som används i dessa vapen.
SVT nämner inte att Sverige röstat emot FN-resolutioner om eldupphör.
SVT nämner inte att Israel avsiktligt bombar sjukhus, elnät, vattenstationer och förintar möjligheten till liv.
SVT nämner inte att Gazas barn nu amputeras i tusental, utan bedövning, i dammiga tält.
SVT nämner inte att den svenska regeringen tiger, viker sig, deltar i lögnen.
Den svenska allmänheten får bara se det tragiska. Aldrig det politiska. Aldrig den strukturella verkligheten bakom tragedin.
Varför nu?
Varför släpper SVT fram detta just nu? Inte för att man plötsligt vaknat. Inte för att man bryter lojaliteten med USA och Israel. Utan för att hantera opinion. För att sälja illusionen av balans. För att stärka förtroendet inför kommande förödelser.
Man vet att opinionen svänger. Man vet att svenska folket börjar fråga. Och då släpper man fram en värdig, empatisk röst ur systemet själv. Det kostar inget. Men det neutraliserar mycket.
FN – den globala skurkorganisationen
Vissa kanske undrar varför jag hänvisar till siffror från FN trots att jag inte hyser någon tilltro till organisationen. Låt mig vara tydlig: jag ser FN som en global skurkorganisation. Inte neutral. Inte god. Inte oberoende. FN är ofta den struktur som används för att upprätthålla en världsordning där starka får härja fritt medan svaga förväntas lida i tystnad.
När jag nämner siffror från FN-organ som OHCHR, är det inte för att jag sätter tilltro till FN som moralisk auktoritet – utan för att även systemets egna instanser inte längre kan blunda för omfattningen av förödelsen. Det säger något i sig.
Proportionalitetsprincipen – glömd i rök och ruiner
En av de mest grundläggande principerna i krigets lagar är proportionalitetsprincipen. Den slår fast att även om ett militärt mål föreligger, får inte angreppet orsaka skador på civila eller civil egendom som är oproportionerliga i förhållande till den militära vinsten.
Det innebär i praktiken: Om man jagar en militant i en lägenhet, får man inte spränga hela kvarteret – särskilt inte om där finns barnfamiljer, skolor eller sjukhus i närheten. Civila mål får aldrig bli kolateral rutin. Det är inte bara omoraliskt. Det är ett krigsbrott.
Så låt oss vara ärliga: är det proportionerligt när tiotusentals civila dödas? När barn lemlästas i tiotal varje dag? När elnät, vatten, sjukhus, ambulanser och skolor blir primära måltavlor?
Jag behöver inte ge dig svaret. Du har det redan inom dig. Ställ dig bara frågan – är detta vad internationell rätt kallar proportionalitet?
Alla människors lika värde – bortglömt i realpolitikens tidevarv
Det borde vara självklart. Att alla människoliv är lika mycket värda. Oavsett etnicitet, religion, nationalitet eller vilken sida av ett stängsel man råkar vara född på. Men ändå verkar det inte så. För vissa barns död sörjs offentligt – andra reduceras till statistik.
Här är det viktigt att förstå: detta är inte bara moral, det är också sociologi. Ett samhälle som lär sig att känna större empati för vissa grupper än för andra, formas till ett samhälle där livets värde blir relativt. Det är en farlig glidning – för den möjliggör våld under förevändningen att det är rättmätigt.
Och filosofiskt sett: vad säger det om en civilisation som normaliserar lidande, amputeringar och lemlästade barn, så länge det sker i rätt geografi? När etik byts mot geopolitik, är det människan som förlorar.
Försiktighetsprincipen – det vi borde hållit oss till
Inom såväl miljörätt som medicinsk etik finns en enkel princip: om konsekvensen av en handling kan bli katastrofal, bör man avstå tills man säkert vet att den är rätt. Det är försiktighetsprincipen.
Den borde gälla även i krig. Särskilt när barn, civila och redan utsatta människor riskerar att skadas. Men i Gaza verkar den vara skrotad. Man skjuter först – och rättfärdigar efteråt.
Sverige har själva frångått försiktighetsprincipen. I allt från utrikespolitik till vacciner, vapenexport, klimatåtgärder och sociala experiment har vi gått från eftertanke till reaktivitet. Det är en farlig kurs. Försiktighetsprincipen är inte svaghet – den är civilisationsbyggande. Den måste återupprättas – varhelst den behövs.
Ett ord till dig – oavsett ursprung
Till dig som är judisk svensk – eller har band till Israel:
Denna text är inte ett angrepp på dig. Den är ett försvar av det universella människovärdet. Jag tror inte på kollektiv skuld, och jag lägger inte handlingar i händerna på hela folk. Men jag tror på ansvar. Och just nu är det civila, inte soldater, som betalar priset. Om du också sörjer det – då står vi närmare varandra än du tror.
Till dig som är muslimsk svensk – eller har band till Palestina:
Denna text är inte ett instrument för hat. Jag vägrar göra skillnad på människors värde. Jag vägrar låta lidandet bli till ett verktyg för hämnd. Jag vill att du ska veta att din sorg är sedd, att ditt rop inte är glömt, och att det finns svenskar som vågar säga det högt. Men vi får inte låta vårt hjärta förmörkas. Vi får inte spegla det vi vill förändra.
Jag skriver detta som människa. Som far. Som medborgare i ett land som tiger. Och som någon som vägrar tystna.
Så vad gör vi nu?
Vi gör det som många andra inte vågar. Vi står upp. Vi ställer krav. Vi granskar vår egen roll. Inte med hatiska tillmälen. Inte med våld eller hot. Utan med ärlighet och orubblig konsekvens.
Jag vägrar hysa agg mot ett folk eller en religion. Det vore inte bara moraliskt fel, det vore intellektuellt ohederligt. Men jag vägrar också tiga när ett statligt militärmaskineri pulveriserar civila och får kalla det självförsvar.
Sverige måste våga stå fritt. Vi ska inte delta i någons krig. Vi ska inte tyst stå och se på. Vi ska inte låtsas som att ett sjukhus fullt med döende barn är en legitim måltavla.
När du ser detta nästa gång i media, fråga dig:
Varför får jag se detta just nu?
Vad sägs inte?
Vad är det jag förväntas känna, men inte tänka?
Vi måste börja tänka igen.
2025-07-18 // Bo Jonsson för Enade Sverige
Faktaruta: Gazas humanitära kollaps i siffror
Över 134 000 skadade enligt FN (OHCHR)
Cirka 10 barn om dagen förlorar ett eller flera ben
70 % av alla bostäder i Gaza är förstörda
2,2 miljoner människor saknar tillgång till rent vatten
Hundratals attacker mot sjukhus och ambulanspersonal
Källor:
OHCHR (FN): Gazakriserapport 2024-2025
Amnesty, UNRWA, Läkare utan Gränser m.fl.
Call to action:
Vill du se ett Sverige som står för något igen?
📣 Följ mitt arbete på Substack.
📢 Dela vidare om du håller med.
🗣️ Kommentera. Ställ krav. För barnet i tältet. För mänskligheten. För Sverige.