Det finns en myt i Sverige – en bekväm lögn – som går ut på att människor som jag är avvikare. Att vi är misslyckade, feljusterade, konspirationsteoretiker, avundsjuka, radikala eller bara förbannade. Men det stämmer inte. Jag är inte en avvikelse. Jag är en konsekvens. En produkt av ett samhälle som förlorat sin själ.
Jag skriver inte dessa texter för att jag har för mycket tid. Jag skriver dem för att tiden håller på att rinna ut. Och för att jag – till skillnad från många andra – inte kan blunda när mitt land styckas upp framför mina ögon.
Ett samhälle som förlorar sin kompass skapar alltid tre typer av människor: de som tystnar för att överleva, de som skor sig och ljuger för att klättra, och de som vägrar spela med – trots att det kostar. Jag tillhör den tredje sorten. Inte för att det är lönsamt. Inte för att det är tryggt. Utan för att jag inte kan göra något annat. Jag kan inte tiga medan Sverige säljs ut till NATO, till EU, till Pentagon, till banker och propagandamaskiner.
I alla tider och samhällssystem har det funnits människor som valt att stå upp när andra böjt sig. I Tjeckoslovakien fanns Vaclav Havel. I Frankrike fanns Émile Zola. I Ryssland fanns Solzjenitsyn – en tänkare som gav sitt folk språk för att förstå sin samtid. Och i Sverige, 2025, finns jag. Inte som ett helgon, inte som ett geni – men som en som vägrar vara tyst. Jag är ett symptom på att något gått sönder. Men jag är också ett bevis på att det fortfarande finns liv i kroppen.
Om makthavarna i Sverige vore idealister, om de styrdes av hjärtat och av samvete, så skulle jag inte behövas. Då hade jag kanske drivit eget företag, haft gott om pengar och levt ett bekvämt liv med mina barn i trygghet. Men eftersom de istället valde korruption, lydnad och lögner – så valde jag att kliva fram. Inte för att jag ville. Utan för att någon måste.
Jag är altruistiskt lagd. Förr hade jag kallat mig själv dumsnäll – en sån som hjälpte alla, även de som bara tog för sig. Men med åren lär man sig. Man lär sig känna igen dem som förtjänar ens hjälp, och dem som bara vill utnyttja ens lojalitet. Det gäller både i det lilla och i det stora – mellan människor, men också mellan folk och makthavare. Och någonstans på vägen insåg jag att Sveriges folk har blivit utnyttjat i decennier. Det var därför jag klev fram.
Jag är ett svar på era svek. Ni som ljugit oss rakt i ansiktet. Ni som talat om "demokrati" medan ni sålt ut folkets vilja. Ni som gömt er bakom titlar, kommittéer och partier medan barn sexualiseras, åsikter censureras och Sveriges självständighet upplöses. Ni skapade mig. Ni formade denna motröst – med varje beslut ni tog bakom stängda dörrar. Jag är inte ett misstag. Jag är ert kvitto. På allt ni förstört.
Jag är inte ensam – men jag är först. Många känner som jag. Fler än ni tror. De har ännu inte hittat orden. Men de känner hur lögnen trycker över bröstet, hur skatten försvinner, hur barnen påverkas, hur framtiden stängs. Min uppgift är inte att vara populär. Min uppgift är att vara den första som ställer sig upp och säger det andra bara viskar: "Vi blev förrådda. Och vi tänker inte acceptera det längre."
Nu handlar det inte längre om mig. Det handlar om barnen. Om våra barns framtid, och deras barns framtid. Vad vill vi lämna efter oss? Kaos, anarki, splittring och övervakning – eller ett ordnat, stabilt land där människor lever i trygghet, får sina grundläggande behov tillgodosedda och har möjlighet att följa sina inre drömmar och skapa lycka? Jag vet vilket Sverige jag vill se. Det är därför jag gör det här. Inte för hat. Inte för revansch. Utan för kärlek till landet och de generationer som kommer efter oss.
2025-08-04 // Bo Jonsson för Enade Sverige
Nu är det dags för en påtår svart kaffe - på återseende! Glöm inte trycka på subscribeknappen nedan så du säkerställer att du får nästkommande artiklar.
Så 🎯