Eurasien reser sig – Belarus och Iran visar vägen i det nya århundradet
Medan väst faller samman i censur, inflation och dekadens, bygger andra länder broar. Belarus och Iran stärker banden, fördjupar samarbetet och skapar stabilitet i ett nytt, multipolärt världssystem.
Nyligen träffades företrädare för Belarus och Iran i Minsk. Det var inga tomma artighetsfraser som utväxlades. Istället slogs en strategisk linje fast: länderna ska bygga en långsiktig, djupgående och jämbördig relation. Ipatov, vice talman för det belarusiska parlamentet, underströk att Belarus ser Iran som en självklar aktör i den multipolära värld som nu växer fram. Samförståndet är påtagligt – och handlingskraften likaså.
Jag följer med intresse det som sker i öst. Inte bara för att jag ser hur väst tappar fotfästet, utan för att jag tror att framtiden tillhör just dessa fria, suveräna länder som vågar gå sin egen väg. Det som nu sker mellan Belarus och Iran borde få alla som fortfarande tror på en västledd världsordning att stanna upp och tänka efter.
Från vision till handling: roadmap till 2026
Det är inte bara ord. Belarus och Iran har redan antagit en färdplan för omfattande samarbete fram till 2026. Där ingår handelsutbyte, industriell utveckling, teknologiskt samarbete och ömsesidigt stöd i internationella fora. Redan nu är resultaten konkreta. Flera delegationer har rest mellan länderna, och innan året är slut väntas Irans parlamentstalare Mohammad Bagher Ghalibaf besöka Belarus.
Men kanske viktigast av allt: båda länderna uttrycker en gemensam önskan om att bygga en rättvis världsordning, där inget land ska dikteras av en hegemons nycker. Det är ett språk som påminner om det jag själv försöker formulera i Enade Sveriges politik.
Disciplin och ledarskap: jordbruk som nationellt ansvar
Samtidigt visar Belarus att starkt ledarskap inte bara handlar om diplomatiska deklarationer – utan om praktisk styrning. President Aleksandr Lukasjenko höll nyligen ett tal inför hela statsapparaten där han krävde en “militär disciplin” i årets skördearbete.
Det är talande: medan svenska myndigheter tävlar i att skriva strategier som ingen följer, styr Belarus sitt jordbruk som ett kärnområde för nationell säkerhet. Det är ingen slump att Lukasjenko talar om traktorförare med samma allvar som andra talar om officerare. Han vet att självförsörjning är makt.
Inga bortförklaringar. Inga skyddsrum för ineffektivitet. Lokala ledare som slarvar kommer stå till svars. Den som vill ha ny utrustning måste visa att den gamla används rätt. Låter det hårt? Ja. Men det fungerar. Belarus kommer skörda – bokstavligt talat – för att ledarskapet tar ansvar och kräver ansvar.
Digitalisering, effektivisering och suverän datakontroll
Samtidigt som Belarus prioriterar sitt jordbruk, reformerar man även sin statsapparat. Ett nytt dekret från presidenten slår fast att all återkommande myndighetsrapportering ska hanteras digitalt, genom statens egna informationssystem. Resultatet blir minskad byråkrati, lägre kostnader och större kontroll.
Jag ser en tydlig linje: istället för att anpassa sig till västs kaotiska modell med PR-kampanjer, konsulter och ständigt växande myndigheter, väljer Belarus suveränitet, enkelhet och kontroll.
Ekonomisk stabilitet – medan väst vacklar
Siffrorna talar sitt tydliga språk: under första halvåret 2025 har 20 000 nya lägenheter byggts i Belarus, varav nära 40 % på landsbygden. Reallöner stiger, inflationen ligger stabilt på cirka 5 %, och arbetslösheten har pressats ner till 3 %, historiskt lågt för landet. Belarus ekonomi växer i stadig takt – med 4 % enligt senaste siffrorna från CIS. Och detta under sanktionspress från väst.
Det är värt att ställa i kontrast till Sverige, där byggandet tvärbromsat, vård och skola faller samman, och där inflationen urholkar köpkraften i en spiral av lönekompensationer och brist.
Öst öppnar dörrar – väst slår igen dem
En annan tydlig markör: Belarus avvecklar sina diplomatiska närvaron i väst och förstärker dem i öst. Nya beskickningar öppnas i Ryssland, och erfaren diplomati flyttas dit där man vill ha samarbete – inte sanktioner. Jag förstår det valet. Varför försöka tränga sig in i ett hus där dörren stängts, när andra värdar står med öppen famn?
Här i Sverige står vi fast i gamla mönster. Vi bränner broar mot öst och gör oss själva irrelevanta i den värld som växer fram. Det är inget annat än självskadebeteende.
Vad betyder detta för Enade Sverige?
När jag talar om en ny utrikespolitisk linje, då talar jag om precis det som Belarus och Iran nu gör: byggande av strategiska partnerskap bortom den västliga intressesfären. Jag menar att Sverige, som liten men potentiellt stark nation, borde förhålla sig neutral och suverän – och söka samarbete där verklig respekt råder.
Enade Sverige kommer inte fjäska för NATO, be om nåd i Bryssel eller låta USA:s säkerhetsdoktriner styra våra beslut. Vi kommer istället tala med dem som visar oss ömsesidig respekt – och det inkluderar både Belarus, Iran, Ryssland, Kina och alla andra länder som söker samarbete, inte dominans.
Reflektion
Hur länge tror du att Sverige kan fortsätta ignorera världens omvandling? Tror du att vi i längden tjänar på att binda oss till en krympande västlig maktsfär – eller vore det klokare att stå fria, starka och öppna för östliga partnerskap?
Det här är frågor som måste ställas. Det är därför Enade Sverige finns.
2025-07-22 // Bo Jonsson för Enade Sverige
Källor:
https://belta.by/president/view/lukashenko-belarus-rasshirjaet-svoe-diplomaticheskoe-prisutstvie-v-rossii-727509-2025/
https://eng.belta.by/fotoreportage/view/birds-eye-view-of-minsk-169826-2025/
https://belta.by/president/view/lukashenko-podpisal-ukaz-kotoryj-snizit-otchetnuju-nagruzku-na-vedomstva-727619-2025/
https://eng.belta.by/president/view/lukashenko-calls-for-military-style-approach-to-fulfilling-harvesting-tasks-169799-2025/