En öppen hälsning till öst – i suveränitetens namn
Sveriges röst i en ny värld – utan rädsla, utan underkastelse, för en framtid i fred och suveränitet.
När jag grundade Enade Sverige den 31 maj 2019, gjorde jag det inte för att försöka passa in i ett system. Jag gjorde det för att bryta mig ur det. Jag gjorde det för att Sverige behöver en ny riktning, en ny kraft, en ny röst som inte kompromissar med sanningen eller viker sig för de krafter som i decennier fått oss att dansa efter andras pipor. Jag tillhör inte något imperium. Jag tillhör det svenska folket. Och jag vill att Sverige ska tillhöra sig självt.
Det som idag utspelar sig i vårt land är ett tillstånd av upplösning. Suveränitetsprincipen har offrats för att vinna godkännande i Washington och Bryssel. Beslut har fattats utan folkligt mandat: NATO-ansökan, DCA-avtalet, vapenleveranser till Ukraina, tystnaden om Nord Stream. Sverige förlorar kontrollen över sina militära baser, sin utrikespolitik och sin rätt att stå utanför konflikter som landet inte har något att göra med.
Säpo har i det tysta fått mandat att kartlägga medborgare som öppet ifrågasätter den västvänliga linjen. Ryssofobi har blivit praxis inom myndigheter och medier. Det är inte längre en fråga om du är för Sverige – utan om du är mot "fienden". Men jag frågar: vems fiende? Jag är inte emot något folk. Jag är för mitt eget.
Enade Sverige står för suverän demokrati. Det betyder att det svenska folket själva ska besluta om sina lagar, sin ekonomi, sin försvarsstrategi och sin diplomati. Jag förespråkar stark centralstyrning i rikets kritiska frågor – men vill låta folket själva styra i sina kommuner. Jag vill bygga ett land där staten inte viker sig för globalistiska påtryckningar, där ekonomin inte styrs av banker i London eller Frankfurt, där de svenska resurserna inte är till salu.
Därför vill jag nationalisera banksystemet, skapa en statlig folkbank, lämna NATO och EU, riva upp DCA-avtalet, och återinföra Sveriges rätt att självt avgöra vem landet handlar med, samarbetar med eller kritiserar. Suveränitet är inte isolationism. Det är frihet att välja.
Och jag väljer Sverige.
Jag har mött såväl fördomar som misstankar för att jag samtalat med representanter från länder som Ryssland och Belarus. Jag har varit på deras ambassader. Jag har rest till Minsk som valobservatör. Och jag har uttryckt respekt för Kinas vägran att låta sig dikteras av någon annan än sitt eget folk.
Men jag har aldrig ljugit om det. Aldrig fört samtal i smyg. Aldrig eftersträvat förmåner. Aldrig agerat i någon annans intresse än Sveriges. Jag har varit öppen, tydlig och rak.
För det är så verklig diplomati ser ut. Den sker inte bakom lyckta dörrar med globalistiska intressen som gäster. Den sker i ljuset, med målet att skapa fred, samarbete och respekt mellan självständiga nationer.
Därför vill jag härmed skicka en öppen hälsning till följande ambassader i Stockholm:
Till Rysslands ambassad: Jag respekterar er roll i världens omdaning, ert försvar för en multipolär världsordning, och er vägran att foga er under USA:s diktat. Jag har besökt er ambassad med öppna kort, jag har samtalat i god tro, och jag hoppas vår dialog kan fortsätta i framtiden. Jag står för svensk suveränitet – inte fientlighet.
Till Belarus ambassad: Jag tackar för det mottagande jag fick som oberoende valobservatör i Minsk. Jag såg ett land med stolthet, struktur och respekt för ordning – något Sverige har mycket att lära av. Jag vill fortsätta bygga broar, inte måla fiendebilder. Min respekt är äkta, min avsikt är fredlig.
Till Kinas ambassad: Jag betraktar ert land som en civilisatorisk kraft med kapacitet att balansera en värld i västvärldens skugga. Jag försvarar inte allt, men jag respekterar rätten att gå en egen väg. Jag vill att Sverige ska kunna handla med er utan ideologiska bojor, tala med er utan rädsla, och lära utan fördomar.
Till Irans ambassad: Jag har ännu inte haft förmånen att besöka er ambassad eller möta era representanter, men jag ser den ensidiga västliga demoniseringen av ert land som ett förräderi mot sanning och balans. Jag har läst era svar, följt er kamp, och försökt förstå. Jag tror på respektfulla band mellan våra folk. Sverige och Iran har en lång historia av fredliga relationer – det ska byggas vidare på.
Jag gör detta i det fria. Inte för att få något tillbaka, utan för att Sverige måste hitta hem. Landet har glömt sin röst. Det har blivit ett eko av någon annans vilja. Det är dags att tala igen. Med mod. Med värdighet. Med respekt för andra – men först och främst med respekt för oss själva.
Enade Sverige talar inte för något imperium. Jag talar för svenska folket. Jag talar för suveränitet. Och jag kommer inte tystna.
2025-07-20 // Bo Jonsson för Enade Sverige