En expertpanel utan ryggrad – varför jag inte litar på Sverige Först
av Bo Jonsson, Enade Sverige
UPPDATERAD 22:34 - 2025-06-12
Jag har idag sedan kl 16:00 från lanseringen noggrant läst och analyserat partiet Sverige Försts (hädanefter förkortat SF) partiprogram och partiledaren Elsa Widdings budskap. Jag gick in i läsningen med både nyfikenhet och öppenhet. Ärligt talat hoppades jag innerligt att SF skulle visa sig vara ett parti som vågar utmana systemet på riktigt – ett trovärdigt alternativ som kan bryta den politiska stagnationen i vårt land.
Det finns flera punkter där SF föreslår vettiga lösningar, men helheten lämnar mig djupt besviken. Inte för att det är ett dåligt parti i alla avseenden, utan för att Elsa Widding inte vågar ta steget fullt ut. Hon kritiserar visserligen globalism och överstatlighet, men är själv en produkt av samma system hon säger sig vilja bekämpa.
Widding har en riksdagsplats med en bekväm lön som betalas av samma system hon påstår sig vilja rensa upp i. När hon en dag går i pension väntar en generös riksdagspension, bekostad av samma svenska skattebetalare hon nu vill rädda från överstatlighetens klor. Att hon med den bakgrunden väljer att framställa sig själv och sitt parti som en folklig rörelse är inte bara motsägelsefullt – det känns direkt löjeväckande.
Och nu vet vi mer om vilka personer hon samlat runt sig.
På presskonferensen den 12 juni 2025 presenterades en rad "experter" som ska bära SF:s politik – men snarare än att utmana systemet speglar de dess struktur, världsbild och prioriteringar. Istället för en folklig rörelse har Elsa Widding satt ihop ett teknokratiskt expertlag utan ideologisk ryggrad.
Expertpanelen: karriärer, kalkyler och kapitulationer
Mikael Hamberg – en nyliberal i systemkritikens förklädnad
Ekonomisk talesperson Mikael Hamberg, känd från Swebbtv:s Ekonomimagasin, är civilingenjör i fysik och har en MBA i ekonomi. Han berättade på scenen om Sveriges tillväxt från 1860 till 1960, men landade i en analys som lika gärna kunde ha skrivits av Timbro: sänk skatterna, minska antalet myndigheter, slopa arbetsgivaravgifter, gör det billigare att anställa.
Men inte ett ord om Riksbankens roll i skuldekonomin. Inget om bankernas privilegium att skapa pengar ur tomma intet. Inget om internationella valutaregimer. Inget om räntans inverkan på samhällets sociala struktur. Inget om hur vi bryter det oligarkiska ägandet i finanssektorn.
Mikael Hamberg förvaltar samma ekonomiska ramverk som lett Sverige in i dagens skuldspiral – han ifrågasätter det inte. Det är en klassisk systemteknokrat som tror att vi kan rädda Sverige genom att effektivisera förvaltningen. Men det är inte effektivitet vi saknar. Det är makt över våra egna resurser.
Anders Hedberg – böndernas berättare utan lösning
Lantbrukaren Anders Hedberg från Bollnäs berättade gripande om hur han inte vågar låta sina barn ta över gården, eftersom en tjänsteman med aktivistambitioner när som helst kan stänga ned hela verksamheten. Han tog även upp orättvisan i att svenska bönder tvingas konkurrera med brasilianskt kött, producerat under omänskliga villkor.
Allt detta är sant – men vad föreslår han? Vill han lämna EU:s jordbrukspolitik? Vill han återinföra svenska beredskapslager? Vill han ha nationella stöd till småjordbruk och självförsörjning? Nej. Det finns inget konkret. Bara uppgivenhet.
Han vågar inte ens säga att EU är problemet, bara att "någonting är snett". Den som själv inte vågar låta sina barn ta över gården – och samtidigt vägrar lämna det system som tvingar fram den situationen – är inte redo att leda ett nytt parti. Han är en varning, inte en vägvisare.
Thomas Åkerberg – fler gymnastiklektioner räddar inte Sveriges barn
Den tredje experten, Thomas Åkerberg, är civilekonom med bakgrund som elitidrottare. Han talade om ungas psykiska ohälsa, mobilanvändning, dålig mat och kroniska sjukdomar. Han föreslog mer förebyggande vård, mer fysisk aktivitet i skolan, och värnade om äldre.
Men återigen: ingen strukturkritik. Ingen kritik mot läkemedelsindustrins makt. Ingen analys av vårdprivatiseringarna. Ingen vilja att återföra vården till staten. Istället pratar han om att barn borde leka mer ute. Som om det vore ny politik. Som om det vore systemkritik.
Åkerberg uttrycker visserligen skepsis mot övermedicinering och vaccintvång, men saknar det politiska modet att säga: Vi måste bryta läkemedelsindustrins inflytande över hälsopolitiken. Den tystnaden är talande.
Gunilla Edelstam – juristen som aldrig nämner det förbjudna ordet: EU-utträde
I lanseringen nämns även juristen Gunilla Edelstam, expert på grundlag och EU-rätt. Hon ska bistå partiet i att granska överstatlig lagstiftning och försvara Sveriges suveränitet.
Men varför säger hon – som grundlagsexpert – inte ett ord om att Sveriges EU-medlemskap bryter mot Regeringsformens första paragraf om folkstyre? Varför vågar hon inte ta striden för ett utträde? Vad tjänar det till att "granska EU" om slutsatsen alltid är att vi ska anpassa oss?
Jurister i EU:s paneler är ofta systemets garantister, inte dess kritiker. Om SF menar allvar med självstyre måste de våga göra sig obekväma. Det gör de inte.
Militära rådgivare – försvar utan folkförankring
Partiet uppger att man har samlat flera militära experter:
en före detta stridspilot
en ubåtsjägare
en radarspaningsledare
samt en person från JAS-projektet
Men vad säger det oss egentligen? Att SF:s försvarspolitik är styrd av det militära etablissemanget. Inga civila röster. Inga fredsforskare. Inga diplomater. Inget tal om att lämna NATO – trots att SF själva erkänner att NATO hotar vår säkerhet.
Expertis är inte samma sak som mod. Och att samla försvarsexperter som alla är fostrade i det system man påstår sig vilja utmana – det är inte styrka, det är feghet.
SF:s politik i praktiken: halva steg, inget genombrott
Om jag granskar SF:s övriga politik ser jag samma mönster:
De säger sig vilja minska invandringen men saknar tydliga krav på lojalitet, återvandring och konsekvenser för bidragsbedrägeri.
De vill "utvärdera EU-medlemskapet" men inte lämna unionen.
De vill "förebygga ohälsa" men inte stoppa vårdprivatiseringarna.
De kritiserar klimatpolitiken men saknar en plan för energioberoende.
De säger ingenting om att bygga toriumreaktorer.
De säger ingenting om att förstatliga elnät, telekom eller infrastruktur.
De har ingen bankreform. Inget krav på 100 % reservkrav. Ingen folkbank.
Sammantaget är det ett parti som tassar försiktigt runt det verkliga maktsystemet, utan att någonsin hota det på riktigt.
Vad SF egentligen är – och varför jag inte litar på dem
SF framstår som en teknokratisk tankesmedja snarare än en verklig folklig rörelse. De är ett parti med sakkunniga – men ingen revolutionär kompass. Ett parti med siffror – men ingen själ. Ett parti med utredare – men ingen övertygelse.
Elsa Widding kunde ha gjort något stort. Hon kunde ha brutit med systemet. Istället valde hon att bygga ett nytt parti för samma elit hon påstår sig vilja utmana.
En röst på SF är därför inte en röst på förändring. Det är en röst på status quo i ny kostym.
Vill man ha ett parti som verkligen står för Sverige och svensk suveränitet, som tar striden fullt ut och inte backar från svåra beslut – då är Enade Sverige det enda alternativet.
För mig är detta inget spel. Det är en kamp för våra barns framtid, för vår suveränitet och för det land vi kallar vårt hem. Jag kommer aldrig kompromissa med dessa principer – och det borde inte heller du göra.
2025-06-12 // Bo Jonsson, Enade Sverige