De dödade generalerna, de dolda motiven – och västvärldens farliga tystnad. Blir Sverige indraget?

Israel slår till, USA applåderar – och världen håller andan.

Jun 17, 2025

När jag skriver detta har ännu en dag grytt över ett Mellanöstern i lågor. Israel har bombat över hundra mål i Iran, inklusive kärntekniska anläggningar och nyckelpersoner inom landets försvarsmakt. Det talas om ett av de största israeliska angreppen på decennier. Över 200 stridsflygplan deltog i Operation Rising Lion. Resultatet: flera döda generaler, civila offer – och ett Iran som nu står närmare kärnvapen än någonsin.

Mördar man freden när man mördar ledarskapet?

Bland de dödade finns Hossein Salami, befälhavare för Revolutionsgardets flygvapen, och Gholam Ali Rashid, biträdande generalstabschef. Israels premiärminister Netanyahu antyder att även Irans högste ledare Ayatollah Khamenei är ett legitimt mål. "Det skulle avsluta konflikten", säger han. Men jag frågar mig: är det verkligen slutet på konflikten – eller början på en katastrof?

USA:s president Donald Trump har i ett utspel på Truth Social uppmanat till omedelbar evakuering av Teheran. Samtidigt lämnar han G7-toppmötet i Kanada i förtid och skickar sin delegation för att förhandla med Iran – under hot. Enligt Axios överväger han att förse Israel med bunker-buster-bomber för att öka pressen. Det kallas diplomati. Jag kallar det utpressning.

Bombas mot bomb – men till vilket pris?

Iran säger att deras kärnenergiprogram är civilt. Israel säger att det är en lögn. FN:s atomenergiorgan IAEA bekräftar att Iran har anrikat uran till 60 %, vilket tekniskt sett är ett steg från kärnvapennivå. Men samtidigt medger forskare att det inte finns bevis i öppna källor för att Iran faktiskt bygger en bomb.

Så varför denna upptrappning just nu? Forskaren Pieter Wezeman från SIPRI uttrycker farhågan tydligt:

"Incitamentet för Iran att bygga kärnvapen har absolut ökat nu."

Israel, i sin iver att stoppa ett hot, kan i själva verket ha skapat det.

Vad sker i världen medan vi stirrar på Teheran?

När hela västvärldens medier väller ut krigsrubriker om Iran och Israel, blir det uppenbart att vi riskerar att missa andra avgörande händelser – som tyst faller i glömska. Jag frågar mig: vad sker i Gaza just nu? Varför pratar ingen om det längre?

Varje gång fokus riktas mot ett "stort" krig, sker något i skuggorna.

I Gaza är det oroväckande tyst från västmedierna, trots att den humanitära krisen fortgår. Har bombandet av sjukhus och skolor där upphört – eller har bara rapporteringen gjort det?
I Ukraina har över 6 000 döda kroppar just återbördats till Kiev från Ryssland, mitt under pågående förhandlingar om vapenvila. Ett stort steg för fred – men nämns det i några svenska rubriker?
Samtidigt planerar Zelenskyj ett köp av ytterligare ett amerikanskt vapenpaket, direkt med Trump, medan FN och EU står passiva.
I Ryssland varnar underrättelsetjänsten SVR för brittisk-ukrainska provokationer i Östersjön – något som, om det stämmer, riskerar att dra in även Sverige i ett krig vi aldrig valt.

Jag har lärt mig att när alla pekar på samma sak, ska man alltid fråga sig: Vad är det vi inte får se?

Ryssland: Kalla huvuden i en het värld

Till skillnad från USA:s dubbelspel och Israels agerande som straffar även civila, har Ryssland under den här krisen agerat med relativ återhållsamhet. Putin har erbjudit en diplomatisk kanal via samtal med både Trump och Erdogan. Moskva har fördömt attackerna mot Iran och manat till nedtrappning – inte upptrappning.

Att västvärlden ignorerar dessa initiativ säger mer om deras geopolitiska prioriteringar än om Rysslands vilja till dialog.

Det är ironiskt: det land som ständigt anklagas för att vilja destabilisera världen, är just nu en av få aktörer som förespråkar diplomati i ett brinnande Mellanöstern.

Reflektion: Att döda journalister och kalla det "försvar"

En kvinna vid namn Masoumeh Azimi dog nyligen i ett israeliskt anfall mot det statliga iranska TV-huset IRIB. Bomben slog ned mitt under direktsändning. Israel kallade det ett angrepp på propaganda. FN kallar det ett möjligt krigsbrott. Jag kallar det för vad det är: ett försök att tysta ett lands röst inför världen.

Västvärldens tystnad är öronbedövande. Och svensk public service säger... inget.

Hur kan vi tala om demokrati, pressfrihet och mänskliga rättigheter – och samtidigt titta bort när journalister bombas till döds?

Lösningsväg: Neutralitet, diplomati – och rakryggad ärlighet

Jag företräder Enade Sverige, och jag säger det klart: Sverige borde stå upp för freden, inte alliansernas lojalitetskrav. Det är dags att:

Säga nej till svensk inblandning i NATO:s krigspolitik
Kräva vapenvila och omedelbart samlat FN-initiativ för nedtrappning
Stärka banden med diplomatiska parter i både öst och syd – inklusive Iran, Kina och Ryssland
Fördöma attacker mot civila mål oavsett vilket land som utför dem